Tog initiativ till vagnsmuseet

Nils tycker mycket om att vara ute och gå med den släthåriga foxterriern Martin, vars namn uttalas på engelskt vis, med långt a-ljud. Det blir uppåt en timme på morgonen och en lite kortare promenad på kvällen, varje dag.
- Vi måste ju hålla oss friska, säger Nils som haft hund i alla år.
Promenaderna går till hembygdsgården på morgonen och vagnsmuseet på eftermiddagen.
Det är Nils båda skötebarn.

I vagnsmuseet, finns ett 60-tal äldre hästvagnar och slädar, samt brandbilar och en samling brandsprutor. Där finns också ett par bilar, bland annat en tysktillverkad veteranbil av märket Horsch. Hästvagnar finns här av alla sorter, från den eleganta lilla prinsessvagnen från 1920-talet till dog-cart-vagnar, kalescher och enklare slädar.
Det är Nils som ställer i ordning vagnarna själv. Han berättar att det kan vara ett rent detektivarbete att hitta originalfärgen på en gammal vagn.
- Är det så att det inte synts att jag gjort något, då har jag lyckats, säger han.
Vagnsmuseet, som har öppet lördagar och söndagar under sommaren, drogs i gång när Nils frågade efter utrymme intill herrgården att ställa en brandvagn på.
- Vi fick 100 kvadratmeter i det som kallats spruthuset, efter samlingen med brandsprutor. Sedan har museet efterhand vuxit till vad det är i dag, säger han.

Nils Granat, vars efternamn är ett soldatnamn ärvt efter farfars far, är född i Tuna församling. Där bodde han bara ett halvår innan familjen flyttade till Bladåker, där pappan först arrenderade ett torp, och sedan ett lantbruk.
Skoltiden minns Nils som en bra period. Nog var det en halvmil att gå första året i skolan, men han minns inte det som något problem.
Som tolvåring var skolan slut. Då var det dags att börja jobba hemma på gården.
- Vi mjölkade korna, plöjde och skötte hästarna, berättar Nils.
Nils bodde sedan i Gryttjom mellan 1938 och 1980. Först som son på gården som hans pappa arrenderade, sedan tog han själv och brodern Fritz över lantbruket i början på femtiotalet. Han och brodern hade runt 70 kor och ungdjur i genomsnitt och några suggor till det.
Nils flyttade sedan till Österbybruk ihop med sambon Ruth Olofsson.

Trädgårdsodlingen i hembygdsgården i Österbybruk, Nils andra skötebarn, anlade han som en kryddträdgård för snart tjugo år sedan. Nu finns där ett 150-tal växter. Nils visar upp tomaterna, squashen, salladen, alla kryddväxter och inte minst de vackra liljorna som lyser upp trädgården med sina starka färger.
Här på bygdegården, som just nu visar en historisk utställning om Dannemora gruvor, vistas han gärna på sommaren och det är också här det blir 90-årsfirande.
- Hembygdsföreningen bjuder på 90-årskalas, säger Nils med ett leende.

Tog initiativ till vagnsmuseet

Den som för första gången träffar på Nils Granat när han är ute på en av sina dagliga promenader i Österbybruk, skulle aldrig kunna tro att han fyller 90 år. Pigg som han är och med hela den vita kalufsen kvar.