Till synes gick Anna Björks karriärväg spikrakt: barnteater, teaterlinje, huvudroll i tv-serien ”Flickan vid stenbänken” som 17-åring. Tre år senare antogs hon på Dramatens elevskola.
Resten vet vi.
Hon har blivit en mångfasetterad skådespelare med lång erfarenhet av såväl film som tv och teater. Just nu medverkar hon i inspelningen av ”Bron 3”, men vilken roll hon har är hon förtegen om.
Men någon karriärplan har aldrig funnits. Tillfälligheter avgjorde färdriktningen.
– Först när jag var 25 och blev fast anställd på Dramaten förstod jag att jag egentligen gjorde ett val. Under uppväxten tänkte jag bli barnläkare, men det var visst inte dit som vägen gick, säger hon hemma i sitt arbetsrum.
Ångrar du valet?
– Ibland, före premiärer, skrattar hon.
Uppväxten var inte enkel, berättar hon, och väger orden på guldvåg.
Föräldrarna skildes i USA när hon var fyra år. Två år senare kom hon med mamma tillbaka till Sverige. De flyttade mycket och hon tog hand om sina två yngre syskon som en typisk storasyster.
– Jag var väldigt glad som barn. Samtidigt levde jag i en egen fantasivärld och var en drömmare. Det är fortfarande en del av min personlighet. Emellanåt har jag ett stort behov av att vara för mig själv.
Att börja på Dramaten som 20-åring var ”otroligt bra yrkesmässigt”.
– Rent socialt var jag för ung för denna tuffa miljö. Det är svårt att vara ung tjej bland så många vuxna. Konkurrens och avundsjuka existerar – hör och häpna – inom teatervärlden och tar sig inte så charmiga uttryck.
Hon överlevde. Teatern har ändå aldrig varit det viktigaste i hennes liv. Och så fanns älskvärda äldre kolleger som Birgitta Valberg och Margaretha Krook.
– Jag kände mig beskyddad av dem. De berättade om teatern och jag var mer än villig att lära mig. När jag hade det svårt sa Margaretha: ”Åk till Rom! Då ser du hur liten Dramaten är.” Hon var ljuvlig.
Nu är Anna Björk betydligt starkare.
– Herregud, det går inte att jämföra! Så himla skönt att bli kvitt strävan att alltid vara till lags och passa in.
Ändå, medger hon och tar ett djupt andetag, har hon en del kvar att jobba på.
– Jag har en hel lista med rädslor som jag inte tänker avslöja. Jag är sjukt flygrädd och har dåliga premiärnerver. Jag är en person som är rädd för mycket och är van vid att göra saker ändå vare sig jag vill det eller inte. Man måste ju! Det finns ingen bot mot dåliga premiärnerver.
Skådespelandet är inte enbart läskigt. Det är också krävande, eftersom man blir som en nybörjare varje gång man tar sig an en ny roll. Men hennes drivkraft övertrumfar alla svårigheter.
– Jag tycker så mycket om att vara en del av en berättelse. Helheten blir mer kul än skrämmande. Därför fungerar det, säger Anna Björk.