Ordet comeback verkar uppfunnet för Per Holknekt. Hans livshistoria går från uppgång till fall så många gånger om att den tål att sammanfattas en gång till. Den börjar med dalmasen som drar till USA och blir världsmästare i skateboard, tvingas lämna proffslivet för att inte gå under i drogmissbruk, studerar till marknadsekonom och startar streetwearmärket Svea, men fortsätter supa och svika sina närmaste, förlorar sin familj och blir hemlös.
Sedan blir han drogfri, gifter sig med Viktoria Tolstoy, startar modeföretaget Odd Molly, blir rik, beundrad, gifter om sig med Lena Philipsson – och kraschar in i missbruket igen, med skilsmässa och gatlopp på löpsedlarna som följd.
Nu är han tillbaka igen, nykter, full av idéer, med ett nytt bolag inom klädindustrin, Non Sense, som just har lanserat sin första kollektion. Som svar på frågan varför han aldrig ger upp svarar han med att kalla sig ”en envis jävel”.
– Och i backspegeln sett: För bara för 2,5 år sedan gick jag igenom en livskris som var plågsam bortom förstånd, och då tänkte jag att det aldrig skulle gå att laga. Men i|dag vet jag att det visst gick, för att jag kunde släppa taget om min egen stolthet och vågade be människor om hjälp. Det finns en otrolig vinning i att våga be om hjälp.
Man kan också hjälpa andra genom att berätta om det svåra, vilket han gjorde i självbiografin som kom 2014. I den vill han förmedla den dyrköpta insikten att man ska vara rädd om det man har, och inte låta ens beteende skada andra.
– Det är lätt att säga ”jag ångrar ingenting”, och de flesta människor brukar säga att de inte ångrar något, inte ens sina misstag. Men någonstans längs vägen har vi nog alla gjort någon människa illa någon gång, medvetet eller omedvetet, och de stunderna önskade jag att jag kunde ha fått vara utan.
Numera jobbar han på självkänslan och söker inte andras bekräftelse som förr. Drivkraften i dag är att själv känna sitt värde och inse vikten av att dem han har omkring sig mår bra. Tillvaron består mest av jobb med nya bolaget och åt att vara pappa åt dottern Julia. Är han ledig gör han helst – ingenting. Två timmar per kväll är vikta för att sitta och tänka och känna in dagen. Han söker nya ramar för tillvaron och har just sålt sin lägenhet för att bo ett tag på båten.
Vad hoppas du av framtiden?
– Jag hoppas att jag kan etablera mitt nya företag, så att vi kan gå till jobbet tillsammans varje dag och ha roligt och må bra. Och att mitt nya boendeval leder till något spännande till hösten, så att jag hittar en ny plats i världen som ger mig nya upplevelser. Sedan hoppas jag att jag, och någon jag håller på och träffar lite just nu, kanske etablerar något finare än så.