Födelsedag
Att vara maskör och perukmakare inom teatern är lite av ett doldisjobb – även om det är nog så viktigt.
För Anna Lilja föll det sig naturligt att välja yrket efter att ha testat olika arbetsuppgifter under 1980-talet.
– Jag provade att jobba med många olika arbetsuppgifter omkring, bland annat som inspicient, den som håller i föreställningen. Men det tyckte jag var för lite jobb med händerna och jag saknade den kreativa biten. Sedan har jag även provat på scenografi, men då har man inte så mycket kontakt med skådespelarna och produktionen efter premiären. Jag hamnade då på det här med perukmakare och teatermaskering. Det är ett kreativt yrke där man får jobba med händerna, skapa och följa hela produktionen, säger Anna Lilja och utvecklar:
– Vi hjälper skådespelaren med utseendet till rollkaraktären de gestaltar. Det handlar om allt som har med utseendet att göra som till exempel skägg, peruker, mustascher, lösnäsor och påsar under ögonen.
Jubilaren utbildade sig på Kungliga operan i Stockholm 1986–1990. Sedan frilansade hon de kommande nio åren på teatrar runt om i Sverige innan hon hamnade på Uppsala stadsteater 1999.
– Jag jobbade med produktionen Pingst som gjordes externt i Bergsbrunna, och då märkte jag att jag som hade varit på de stora teatrarna och även på några mindre att Uppsala stadsteater var en väldigt trevlig och lagom stor teater. Sedan fanns det en fin, varm grundkamratskap i huset. Därför sökte jag en tjänst som blev ledig. Nu har jag blivit kvar i 19 år, så jag trivs bra, säger Anna Lilja.
Ett annorlunda avbrott i teaterarbetet var när delar av den amerikanska storfilmen ”The Girl with the Dragon Tattoo” spelades in i Uppsala hösten 2010. Anna Lilja var en av flera Uppsalabor som engagerades i filmatiseringen av Stieg Larssons spänningsroman.
Bland annat var hon inblandad i sminkningen och friserandet av statisterna i scenerna med Barnens dag-tåget på Drottninggatan.
– Det var väldigt roligt att se och vara med, säger Anna Lilja som dock inte fick mersmak av att jobba med film.
– Det är roligt eftersom det ställer höga krav på en att finlira så att säga. Men det som jag tyckte då var att det var väldigt mycket väntan, och sedan så skulle allt arbete ske på en bråkdel av en sekund.
För tillfället är Anna Lilja tjänstledig för ett vikariat på Göteborgsoperan fram till sommaren för att komma tillbaka till Uppsala i augusti.
– Just nu jobbar jag med en föreställning som heter ”Boris Godunov” (av Modest Musorgskij) där vi sammanlagt gör sju föreställningar, säger hon.
I samband med vikariatet har jubilaren även tillfälligt flyttat hem till föräldrahemmet i Lerum utanför Göteborg efter att hennes mamma har avlidit.
– Hon hade samlarmani på gott och ont, så jag har ett digert arbete nu framöver att röja saker. Det är lite som en skattjakt eller en arkeologisk utgrävning. I förlängningen drömmer jag om att öppna en loppis i framtiden, säger Anna Lilja.
Huset är byggt 1924 och totalrenoverades när familjen flyttade in på 1960-talet.
– Mina föräldrar var designers båda två, så det är en väldigt speciell inredning. Vi hade bland annat ett hemma hos-reportage i Femina 1968. Det är mycket 60-tal med teak och heltäckande mattor.
Var och när kommer loppisen att äga rum?
– Den blir nog här i Lerum så småningom. Jag vill inte transportera saker.
Hur känns det att fylla 60 år?
– Det känns bra, men det är klart att man har börjat tänka på att man är lite på andra sidan strecket om man säger så. Jag har inte drabbats av någon åldersnoja ännu, utan hoppas på många kreativa och roliga år framöver .