Det skall bli intressant att se om den pågående debatten om humanisterna kommer att avsätta spår i form av inskrivningar vid teologisk fakulten i Uppsala. För när Hedeniusdebatten om tro och vetande rasade som bäst under 1960-talet, så blev gymnasisten Carl-Henric Grenholm intresserad – och bestämde sig för att bli präst!
Han kom inte från någon utpräglat kristen miljö – föräldrarna hade en hel del olika jobb men hade framför allt herrekipering i Skelleftehamn.
– Däremot fanns det en sådan tradition hos mina mor- och farföräldrar, säger han och tillägger att han redan under gymnasieåren kom att intressera sig för teoretiska frågor kring kristen tro.
Efter studenten gjorde han ett par månaders militärtjänst för att utbildas till fältpräst, men sedan han senare blivit präst och kallades in för den ”riktiga” militärtjänsten så tog det stopp.
– De beordrade mig att gå och hämta ut mina persedlar och när jag vägrade det så uppfattades det som totalvägran, berättar han.
Sedan följde rättegång och så småningom fängelsedom.
– Men jag benådades, av regeringen Fälldin, för de skrev om lagen strax efteråt.
Dessförinnan hade han alltså prästvigts, 1967, och därefter börjat forskarutbildning.
– Jag skrev en avhandling om kyrkornas världsråds socialetik, som jag lade fram 1973, säger Carl-Henric Grenholm.
– Sedan jobbade jag några år i Stockholm på Svenska kyrkans centralråd och arbetade mycket med internationella rättvisefrågor och arbetslivsfrågor.
Han redigerade flera böcker under tiden.
– Det var mot den bakgrunden som jag blev kritisk till det svenska militära försvaret och bestämde mig för att vägra göra värnplikt.
Arbetet med rättvisefrågor kom han att fortsätta med också sedan han fått en lektorstjänst vid Uppsala universitet 1976.
– Så sedan dess har jag suttit här på teologen, konstaterar han.
Han fick sedan professuren i etik 1992.
– Det vi gör här inom forskningsämnet etik vid den teologiska fakulteten är ju väldigt likt det man gör inom praktisk filosofi. Vi menar framför allt att etiken ofta är kopplad till religion och andra livsåskådningar.
Han kan klargöra förhållandet mellan de två begreppen ”etik-och-moral”, som många använder som ett begrepp.
– Etiken är det vetenskapliga studiet av moralen, etiken är alltså läroämnet och moralen är det man tillämpar, förklarar Carl-Henric Grenholm.
Han talar också om att det man inom ämnet etik framför allt ägnar sig åt är kritisk verksamhet.
– Vi tar inte den rådande ordningen för given. Etiken är till för att oroa och ifrågasätta, sammanfattar han sitt ämne.
Själv har han främst ägnat sig åt forskning och åt att forskarhandledning – han har lett 26 doktorander fram till disputation. Men 65-årsdagen innebär inte att han slutar.
– Nej, jag kommer att stanna kvar två år till. Jag leder ett större forskningsprojekt, en kritisk granskning av luthersk teologi och etik, som jag vill hinna bli färdig med. Och så har jag flera doktorander som jag vill föra fram till disputation. Man lär sig så mycket av att arbeta med yngre forskare!