Att tacka ja till rollen var inget svårt val, säger Krister Henriksson. Däremot är han osäker på hur den kommer att yttra sig. Tre gånger har han hunnit läsa ”Egenmäktigt förfarande”. Varje gång har han bytt åsikt om vad han tycker om de inblandade.
– I den här åldern har man ju hunnit leva igenom en del relationer. I några av dem har jag varit Ester Nilsson och i andra Hugo Rask. Så jag kan tänka mig ett rollbyte också.
Hur hans karaktär kommer att bli är än så länge inte klart. Det ska det heller inte vara, menar Krister Henriksson:
– Det är det som arbetet innan består av, att ta reda på det. Så jobbar jag numera. Och jag är lika nyfiken på vad jag ska göra och hur det ska sluta som förhoppningsvis alla andra är.
Han ser fram emot rollen och att föreställningen dessutom hålls på Scalateatern, som är tätt förknippad med fria grupper och politiska pjäser, ser han som en födelsedagspresent.
– När jag började tillhörde jag inte den ligan. Jag var inte politiskt tränad och inte så definierad. Men nu är jag både tränad, och politiskt definierad, haha.
Hur yttrar det sig?
– På 70-talet var politiken som en slags religion och man skulle tänka alldeles rätt. Det är jag inte så rädd för längre utan tycker att det finns många sätt att tänka och tycka på. I den meningen har jag blivit mer radikal med åren. Det är befriande.
Det är fyrtiofem år sedan Krister Henriksson gick ut teaterhögskolan och påbörjade sin bana som professionell skådespelare. Men scendebuten gjorde han redan som 17-åring i Roslagsskolans aula där han spelade professor Higgins i ”My Fair Lady”. Och i lokaltidningen rosades han för sin insats. Med åren har det blivit en hel drös av hyllningar, lovord och utmärkelser. Senast för enmansföreställningen ”Doktor Glas” som mer eller mindre gått för utsålda hus sedan 2006.
Själv säger han att både succéer och fiaskon har sina nackdelar och fördelar. Ett fiasko kan vara fasansfullt men också uppfriskande. Medan en succé kan ge mycket energi men också vara väldigt skrämmande och skapa stora förväntningar.
– Numera struntar jag i att leva upp till förväntningarna, jag är inte så prestationsinriktad. Antingen handlar det om att blivit jag lugnare och klokare eller så orkar jag inte hetsa upp mig längre.
En annan förändring är att Krister Henriksson vill ha kul på jobbet. Förut var det en banalitet, men nu säger han det med största allvar.
– Precis så känns det med ”Egenmäktigt förfarande”. Det är en underbar ensemble och pjäsen är under två timmar. Om det blir en blir en dålig föreställning kan jag känna: ”Det var synd om publiken, men jag hade väldigt roligt.” (TT)