Alice Bah Kuhnke (MP) har gått en vindlande väg innan hon 2014 utsågs till kultur- och demokratiminister, så håll i hatten. Först en mediekarriär med flera milstolpar, däribland programledarjobb både i Sveriges Television (”Disneyklubben”, ”Söndagsöppet”) och TV4 (”Alice Bah”). I början av 2000-talet bytte hon spår och blev chef på Försäkringsbolaget Skandia, generalsekreterare för organisationen Rättvisemärkt, hållbarhetschef på teknikkonsultbolaget ÅF och generaldirektör för Ungdomsstyrelsen.
– Den röda tråden är ledarskap. Redan som barn var jag verksam både i scouterna och föreningslivet, ledde andra och tränade på att leda andra. Jag drivs av förändringsarbete, vill förbättra saker. Jag har inte alltid lyckats, men det är min drivkraft, säger hon i sitt vackra tjänsterum i centrala Stockholm.
Hon utstrålar energi, gott humör liksom en stor portion chosefrihet och självdistans. Hon fortsätter på temat drivkraft:
– Det kan provocera, men under hela mitt vuxna liv har jag levt i övertygelsen om att livet är meningslöst – och att min stora uppgift är att fylla det med mening. Det värsta jag kan tänka mig att bara ”lalla på” och vara offer för omständigheterna.
Denna inställning fick hon präntat i sig under uppväxten i den småländska lilla orten Horda som äldst av tre syskon. Föräldrarna, inte minst pappa, brukade säga att hon var född i världens bästa land och alltså bara hade sig själv att skylla om hon inte kunde göra skillnad.
– Jag har alltid uppmanats att ta för mig, gå min egen väg och ta konsekvenserna av mina handlingar. Det gav självförtroende och var en bra träning i ledarskap.
Så även idrotten. Hon provade många olika idrotter och satsade en hel del på fotboll och friidrott – hennes bästa grenar var 100 och 200 meter löpning.
– Att känna att jag var duktig stärkte min självkänsla och mitt självförtroende. Jag älskade att tävla i allting! Jag har kastat mig in i alla sammanhang där jag kunnat tävla. Även nu tävlar jag med alla jag kan! Det finns sådana som inte ens vet om det, som när jag går upp för trapporna på jobbet. I min värld blir allting lite roligare med tävling.
Det har ryktats att hennes iver och energi kan resultera i att hon ibland ”kör på som en ångvält”. Kan det stämma?
– Ja, det ligger något i det, medger hon. Jag bidar min tid och försöker att lyssna på andra; när jag väl bestämt mig är mina beslut välgrundade. Då står jag fast vid min linje, både målmedvetet och envetet. Ledarskap kräver tydlighet och trovärdighet.
Samtidigt erkänner hon utan omsvep att denna envetenhet kan ställa till det om förutsättningarna för beslutet har förändrats.
– Jag har svårt att ge upp och kan bli oerhört frustrerad om människor i min närhet byter spår längs med vägen mot målet.
Sitt mod har hon på sätt och vis Värnamo kommun att tacka för.
– Kommunen har satsat många skattekronor på min musikaliska utbildning. Jag vet inte om det finns någon kulturminister som har provat så många instrument. Jag har övat upp en förmåga att utmana mig själv. Det har gjort mig modig.
Sist ska något ovanligt rapporteras: statsrådet sitter under intervjun.
– Jag har inte haft mitt skrivbord nedsänkt sedan i våras, jag försöker ta vara på varje sekund.
Det sägs att du glömmer lunchen ibland?
– Ja, det har inte hänt tidigare i mitt liv. Jag ska bli bättre på det. Mitt födelsedagslöfte är att jag ska bli bättre på att äta och träna. (TT)