Svårt med juridiken när man blir sambo

Kajsa Wallengs avhandling ”Att leva som sambo” blev klar i maj.

I den presenterar hon sina resultat av undersökningen av sambors rättsliga skydd. Hon visar också på hur den växande gruppen sambor i samhället förhåller sig till sin sociala och ekonomiska gemenskap.

– Jag valde att fokusera på samboförhållanden eftersom jag har märkt att reglerna inte är uppdaterade till hur sambor i dag lever sina liv, säger Kajsa Walleng.

Hon menar att mycket har hänt gällande inställningen till samboförhållanden sedan lagen inrättades 1987. Förut ansågs sambolivet i större utsträckning vara en temporär period i livet, ett slags förstadium till äktenskapet.

– I dag har ofta sambor investerat mer pengar i varandras liv. Många har dessutom barn tillsammans, vilket gör den ekonomiska och sociala gemenskapen ännu mer omfattande mellan parterna.

Kajsa tillägger att det utkom en ny sambolag 2003, men att den endast var ett förtydligande av den redan befintliga och inte ledde till några direkta skillnader i rättslig reglering.

En empirisk undersökning, som hon genomförde i samarbete med Statistiska centralbyrån, visar att personer i åldrarna 20–70 år i dag har en bristfällig kunskap om det rättsliga skyddet för sambor.

– Till skillnad från ett äktenskap inkluderas inte sambor av arvsrätten, men det vet många. Vad sambor däremot generellt sett har dålig koll på är att sambolagen endast berör bostaden och bohaget som införskaffats gemensamt under själva samboförhållandet.

– Det betyder exempelvis att om jag flyttar in i en bostad där min sambo bor sedan tidigare, har jag vid en separation inte någon ekonomisk rätt till den bostaden – även om vi bott ihop länge., förklarar hon.

Kajsa säger att det förutom den ekonomiska aspekten också handlar om sambors sociala gemenskap. Det kan handla om det obetalda arbetet i hemmet eller vem som är hemma med barnen, vilket kan skapa en orättvis situation vid en separation. En lösning på problemet är att upprätta testamente eller skriva avtal, men det är det få som gör.

– Det visade sig att bara 18 procent av de tillfrågade har upprättat ett testamente sinsemellan. Och bara 14 procent har ingått någon form av avtal som handlar om vad som ska hända ifall de separerar.

Kajsa menar att det kan finnas flera orsaker bakom de låga siffrorna. Som att man inte diskuterar sina ekonomiska mellanhavanden med varandra, att man tror att man redan har ett tillräckligt rättsligt skydd som sambo eller att man inte är överens om vad man bör avtala om. Dessutom kan det vara något oklart hur ett avtal som ingåtts mellan sambor ska tolkas vid tillfällen långt senare, då parternas ekonomiska förutsättningar kan ha förändrats i förhållande till då avtalet ingicks.

– Därför bör samboavtalen ses över kontinuerligt. Men att få folk att göra det är nog en stor utmaning, säger Kajsa och tillägger:

– Eftersom många fler lever som sambor i dag har det gjort den gruppen mer heterogen och komplex. Därför är det svårt att utforma en lagstiftning som skyddar samtliga samboförhållanden.

Vem bär då ansvaret för sambors bristfälliga kunskap och begränsade rättsliga skydd?

Kajsa tror det handlar om ett delat ansvar, att både samhället, lagen och samborna måste anpassa sig till tiden vi lever i. Hennes undersökning visar att många av de tillfrågade tycker att det rättsliga skyddet för sambor bör utökas. Både när det gäller fördelningsreglerna, men framför allt att arvsrätt borde införas.

– Samtidigt tror jag sambor själva måste bli mer informerade. Många tror att de har mer skydd än vad de har. Man skulle kunna sprida informationen mer, exempelvis via banker och mäklare. Eller kanske till och med i gymnasiet, en tid där många ingår sitt första samboförhållande.

Kajsa säger att det finns vissa jurister som menar att ”det är väl bara att gifta sig istället”. Men där tror hon synen på äktenskap har genomgått en förändring.

– Studier har visat att för många är den vanligaste anledningen till att gifta sig i dag att visa att man hör ihop. Det har fått ett symboliskt värde, snarare än rättsligt.