Svampplockning för nybörjare

Det finns folk med svampögon och det finns folk utan. Olle G Larsson, Uppsalabo och pensionerad universitetslektor i botanik, tillhör definitivt den tidigare sorten. Ögonen avsöker vant marken medan han kliver över stubbar och parerar lågt hängande grenar. Plötsligt pekar han mot marken framför fötterna. Reportern som tillhör folket utan svampögon ser inte ett dugg men där finns visst en svamp eller till och med två som Olle G Olsson plockar upp och håller mot ljuset. Och förklarar att det där med svampögon inte är medfött utan något som faktiskt går att träna sig till.
- Man ställer in ögonen på något sätt efter ett tag. Ibland kan man stå någonstans i skogen och helt plötsligt se att man är omgiven av svamp och sedan ser man svampar över allt. Men är man ny får man ha lite tålamod förstås.

Svampen i hans hand är ljust röd eller orangefärgad och när han vänder den upp och ned är även skivorna och foten i samma nyans. En blodriska konstaterar han och berättar att det är en bra nybörjarsvamp som är ganska lätt att lära sig känna igen på de orange- eller rödfärgade skivorna.
- Sedan går den ganska lätt att smula sönder den mellan fingrarna och när man gör det kommer saft ur svampen som också ofta är lite rödfärgad. Det här är en fin matsvamp som är lite skarp i smaken.
Annars är det faktiskt inte så himla lätt att känna igen och skilja på alla svampar och ibland behöver man använda flera sinnen - syn, lukt och känsel - för att bestämma vilken svamp det handlar om. Som nybörjare tycker Olle G Olsson det är bäst att börja med att lära sig känna igen en eller ett par ätbara svampar som är lätta att skilja från andra oätbara eller giftiga svampar.
- Det är ju därför de flesta håller sig till kantareller, de är nästan omöjliga att ta fel på. Och det är för all del en god svamp men jag tycker att det finns ännu godare och det är synd att folk inte vet hur många andra fina svampar vi har.
Blodriskan en av dessa och den hamnar alltså i korgen. För en korg ska det vara till svamparna - allt annat är strängeligen förbjudet.
- Korgen luftar svampen från alla håll och det är bra eftersom svamp är en färskvara som bryts ned snabbt. Plastpåse är det värsta man kan plocka i, säger Olle G Olsson.

Svampjakten går vidare. En björksopp här, en fjällskivling där och en mandelkremla däremellan. Men trots vägledd av vana svampögon är det glest mellan träffarna.
- Det är så torrt nu, det finns inte mycket svamp alls. Svampar är så väldigt beroende av väder och vind och de behöver fukten för att växa. Men om det kommer lite rejält med nederbörd kan nog det hinna ändra sig. En bra idé är att gå ut tre dagar efter en rejäl skur, säger Olle G Olsson.
Men det blir trots allt en fin avslutning i Jällaskogen när vi på vägen hem snubblar över en familj svampar i mossan. De är ljusa och ser ganska oansenliga ut men skenet bedrar tydligen.
- Oj, vad trevligt, här har vi ju blek taggsvamp. Den ligger på tio i topp-listan och är fantastiskt god, säger Olle G Olsson.
Den som söker finner även i torrmarker alltså. Lite regn på det här så kan svampsäsongen i gång ordentligt, något som gläder Olle G Olsson som ofta och gärna äter svamp. Helst ganska enkelt anrättad - stekt i smör smakar nästan all svamp bäst, tipsar han.

Olle G Olssons tips till svampnybörjaren
Innan skogen:
- Kunskap är A och O. Läs på om svampar och be någon svampkunnig bekant följa med på premiärturen. Satsa på att lära dig känna igen en eller två ätbara svampar åt gången.
- I brist på svampkunnig person: ta med en svampbok. Men välj en modern och ny svampbok eftersom flera svampar med tiden har omvärderats från "ätliga" till "giftiga".
- Ta med korg och kniv och ordentliga skor.

I skogen:
- Plocka bara svampar du säkert kan avgöra är ätliga. Chansa aldrig!
- Välj att inte plocka svampar som lätt kan förväxlas med giftiga svampar. Undvik som regel alla bruna svampar med bruna skivor så undviker du både den toppiga giftspindlingen och gifthättingen utan att behöva stryka någon av de vanligare matsvamparna från plocklistan.
- Provsmaka inte. Kremlor kan dock provsmakas för att avgöra ärligheten men spotta alltid ut smakbiten eftersom smaken kan dröja en stund och kremlor med skarp smak kan vara milt giftiga.
- Rensa så mycket du kan på plats, dels för att det är skönt att få gjort och dels för att du upptäcker vilka svampar som är angripna, bebodda eller dåliga.

Efter skogen:
- Tillred svamparna så fort du kan - de är färskvara som inte gillar att vänta på att tillredas.
- Giftet i giftiga svampar går inte ur svampen för att du förväller den.
- Om du vill frysa svampen: fräs den först i stekpanna utan fett för att bli av med vätskan och förvara hellre svampen i burk än i plastpåse.
- Om du vill torka svampen: torka på galler eller genom att hänga upp svamparna på tråd. Torka inte på tidning eller i ugn.

Olle G Olsson tipsar om tre nybörjarsvampar
1. Kantarell
Varför: God matsvamp som är lätt att känna igen och som inte går att förväxla med några giftiga svampar. Vanligt förekommande och lång säsong.
Utseende: Gul hatt och fot. Hatten har slät översida med vågig hattkant och på hattens undersida finns grenade åsar som löper ned på foten.

2. Svart trumpetsvamp
Varför: God matsvamp som passar bra att torka och spara. Går inte att förväxla med några giftiga arter.
Utseende: Tunna trumpetformade fruktkroppar. Hattens ovansida (alltså "trumpetens" insida) är småfjällig och gråbrun till svart medan undersidan är grå till blågrå och lite rynkig. Foten är ihålig och nedre delen är svart. Svampen ser ofta ut som skrynkliga gamla löv som ligger på marken eftersom de sällan sticker upp särskilt mycket ovanför marken.

3. Kremla
Varför: God och vanligt förekommande matsvamp. Finns hundratals arter av kremlor, en del ätliga, andra oätliga men ingen av dem farliga giftsvampar.
Utseende: Tydlig hatt och fot med vita till gräddgula skivor, hatten finns med alla möjliga färger på ovansidan. Foten har aldrig ring eller fjällkransar och det finns inga spindelvävsliknande trådar på hatt eller fot. Svampköttet är sprött och ost-artat och smulas lätt sönder när man bryter det. När man konstaterat att man hittat en kremla kan man avgöra ätligheten genom att ta en bit av skivorna, lägga den på tungspetsen och tugga sönder den - smakar det milt och sött är kremlan ätlig men om smaken är skarp och brännande är den inte ätlig.

Svampplockning för nybörjare

Många tycker om att äta svamp men långt ifrån lika många vågar själva plocka den där den står i närmaste skogsdunge. Vi följde med svampkännaren Olle G Olsson ut i skogen för att lära oss hur man tar sina första steg i svampskogen.