Hon är född i iranska Rasht vid Kaspiska havet, en stad känd för god mat och starka kvinnor, berättar hon. Som barn var Mona glad och busig samtidigt som hon ifrågasatte allt, även de obligatoriska bilderna av mullorna i skolsalen.
– Det var någonting som jag lärt mig hemma, men min frispråkighet gjorde att mina föräldrar blev oroliga för att vi skulle råka illa ut i revolutionens Iran. Mamma kallades flera gånger till skolan för allvarliga samtal om mitt uppförande, säjer Mona som fortfarande har kvar sin rättframhet. Anser hon att något är allvarligt fel känner hon det som en skyldighet att påpeka det.
– Visst, det kostar mig mycket ibland, men det är viktigt att kunna se sig själv i spegeln och veta att jag inte svikit mina principer, säjer Mona och berättar att hennes pappa är likadan, även om han inte varit politiskt engagerad.
– Han har lärt mig att se upp för människor som inte vågar ta ställning.
Hon var elva när familjen slutligen lämnade Iran för Sverige. Den bångstyriga äldsta dottern var en av anledningarna. Här fanns redan släktingar som förberett dem på att det nu handlade om att ”börja om från början”. De bodde först i Sollentuna hos Monas moster, sedan i Gimo och slutligen Uppsala.
– Det svåraste med flytten var att skiljas från farfar. Han var den mest sympatiska människa jag någonsin mött, och kommer för alltid att förbli min stora idol.
Som barn ville Mona bli läkare för att bota mormors artros, sedan ville hon bli pilot och polis.
Efter International Baccalaurate läste hon persiska vid universitetet.
– Jag älskar poesi, speciellt persisk, något som kommer från mina passionerade rötter, säger Mona som av en slump fortsatte med en översiktskurs i juridik, och blev positivt överraskad.
– Det var ju jag! Och mina vänner tyckte att jurist var precis vad jag borde bli.
Nu har hon bara lite uppsatsskrivande kvar på sin examen. Hon skriver om persondataskydd och avtalet mellan EU och USA, högaktuellt genom affären Snowden.
– Snowdens avslöjanden visade EU att det finns behov av granskning av internationella avtal som rör personlig integritet.
Under studieåren var hon bland annat ordförande i Juridiska studierådet och ville intressera juristvännerna för folkrätt, och bjöd 2011 iranska fredspristagaren Shirin Ebadi för att föreläsa i Uppsala.
Under shahtiden var Shirin Ebadi domare men fråntogs ämbetet efter revolutionen och riskerade därefter livet för att försvara de mänskliga rättigheterna.
– Försök att få hit henne hade gjorts tidigare. Jag tänkte att mitt persiska påbrå skulle hjälpa. Det var kul att se att det gjorde det.
Mona arbetar i dag som projektledare och jurist på Rädda Barnen, och har flera starka engagemang. Förutom FN-föreningen är hon ambassadör för stiftelsen Harald Edelstam.
– Harald Edelstam var en svensk diplomat med civilkurage som jag beundrar mycket. Han riskerade sin position och räddade många liv.
Mona står sin familj väldigt nära, och kan inte leva utan sin mammas mat.
– Mina föräldrar är visserligen stolta över mig, men tycker att jag ibland borde undvika att ta strider för att inte riskera karriären, skrattar Mona, som ser det som en styrka att ha en mixad bakgrund, religiöst och politiskt. Hon började dansa balett i slutet av tonåren, och fortsatte sedan också med tango. Förutom tangon älskar hon kubanska cigarrerr, och drömmer om ett hus i Frankrike där hon kan göra getost och youghurt.
– Det är en dröm att hamna på Arlas yoghurtpaket innan det står ”Det är färdigbusat” på min gravsten.