Sthig Jonasson är en fascinerande person som livet igenom följt sin känsla.
Det har bland annat medfört att han suttit i det ökända Ljubljankafängelset i Moskva, bestigit Matterhorn – och att han debuterade som speedwayförare som 60-åring.
– Jag har roat mig i mitt liv, och aldrig haft någon karriärlängtan, säger han, när vi träffas en aprildag. I hans knä ligger sköldpaddan Julia Sörenson, som han kärleksfullt smeker över skölden. I trädgården utanför far björktrastarna runt kring de vackra, mossklädda plommonträden.
Sthig föddes i ett småbrukarhem i Närke, och beskriver sin pappa som en ovanligt boksynt småbonde. Själv började Sthig tidigt spela schack, som också blev vägen till utbildning. I samma klubb spelade kyrkoherden, en stark schackspelare som enligt Sthig behöll spelstyrkan långt upp i åren. Kyrkoherden såg till att han fick ett stipendium från församlingen i Kumla, och därför kunde Stig efter realen i Kumla ta studenten vid Fjellstedtska skolan.. Hans första minne av stan är starkt: han gick vilse.
– Jag var ju van vid lilla Kumla – Uppsalas stadskärna var i mina ögon jättestor. Att följa ån blev min räddning
Han läste sedan teologi; tanken var att bli präst.
– Men det kom annat emellan, säger Sthig som fortsatte med filosofi och estetik. Han forskade under Göran Sörbom vid Institutionen för estetik. Ämnet var Humor som estetisk kategori. Sin forskning beskriver han med ett smittande skratt som ”väldigt teoretiskt hållen och nästan helt utan underhållningsvärde”. På fritiden spelade han schack (och poker) och levde nationsliv. Och han började frilansa i diverse dags- och veckotidningar med teater- och litteraturkritik. Schacket fortsatte sedan följa Sthig genom livet: i styrelsen för Upplands schackförbund, i centralstyrelsen för Sveriges schackförbund (i båda är han numera hedersledamot) samt i Nordiska schackförbundets styrelse, där han fortfarande sitter. Dessutom har han skrivit 14 böcker om schack.
I mitten av 1960-talet engagerade han och dåvarande hustrun sig i den så kallade SMOG-kommittén som arbetade för att stödja sovjetiska intellektuellas kamp för intellektuella fri- och rättigheter.
– Den bildades i Norge efter ett upprop från oppositionella i Sovjetunionen.
Sthig var med om att smuggla ut deras verk från Sovjet. Bland annat besökte han Joseph Brodsky i dennes hem i Moskva. SMOG i Sverige tryckte flygblad på ryska, och sedan åkte Sthig till Moskva och försökte dela ut dem på Röda torget, alldeles utanför Leninmausoléet. Det tog så klart inte lång tid innan han togs i förvar och hamnade ett par dagar i det ökända Ljubljankafängelset (där även Raoul Wallenberg satt). Sthig skrattar och skakar lite på huvudet åt sitt 24-åriga jag.
Men han blir allvarlig när han berättar om hur svenska tidningar hanterade SMOG. Förutom ”fältarbeten” – ytterligare demonstrationer hölls sedan på Röda torget – skrev SMOG ständigt refuserade debattinlägg,
– SMOG arbetade verkligen i medial motvind. Det här var ju mitt under vänstervågen, och inte många tidningar var intresserade av att kritiskt bevaka Sovjetunionen, säger han (när jag sedan googlar SMOG handlar träffarna mycket riktigt uteslutande om luftföroreningar).
Parallellt med skrivandet var Sthig korrekturläsare på Almqvist & Wiksell och blev sedan informatör på Synskadades riksförbund i Stockholm. Han fick sedan informatörsjobb på Kungliga Tekniska högskolans studentkår.
– Roligt, men otippat. Själv är jag ärkehumanist och var tillräckligt gammal för att vara farfar åt studenterna.
I mitten av 90-talet anammade Sthig ett nytt medium i samband med att TV Uppsala startade sina sändningar, och började med teaterkritik där.
Lusten att möta nya utmaningar har alltid funnits där och snarast ökat med åldern. Som 50-åring besteg han Matterhorn utan att någonsin tidigare klättrat i berg. 60 år gammal körde han speedway för första gången i livet, på ”Varg-Olle” Nygrens sladdskola på Örebro motorstadion.
Sin hustru Kerstin träffade han 1977 via TCO, där båda hade uppdrag. De tyckte gediget illa om varandra fram till 1980, då de kom på talbar fot. 1982 blev de ett par, sammanfattar Kerstin.
– Det sa inte ”klick”. Det var blixten som slog ner, försäkrar makarna Jonasson.