Vi följer jubilarens instruktioner och stiger av bussen vid hållplatsen Vårdsätravik, korsar vägen och följer en slingrande grusväg genom ett mäktigt skogsparti. Blåsippor och koltrastsång signalerar att våren nu äntligen är på plats. Men plötsligt upphör naturscenerierna och vi befinner oss i ett tättbebyggt bostadsområde.
På fjärde våningen i ett av femvåningshusen där öppnar dagens jubilar Birgitta Mård dörren och ber oss stiga på. Snart förstår vi att vi träffat ett levande bevis för att det aldrig är för sent att bestämma sig för vad man ska bli när man blir stor.
Efter trettio yrkesverksamma år som banktjänsteman och ytterligare många år som egen företagare kom hon så småningom fram till att det var dags att förverkliga drömmen. Det var för nio år sedan, när hon fyllt 61 år.
– Jag lämnade hus, företag och mitt och min mans gemensamma liv. Det var naturligtvis ett svårt beslut som föregicks av mycket vånda. Men jag visste att det var nödvändigt för att äntligen få leva livet fullt ut. Min plan var att bli en kreativ fotograf och det är jag nu.
Intresset för fotografi väcktes redan i tioårsåldern. Då hade hennes familj flyttat in till Eskilstuna från Hagby säteri i Södermanland där familjen hyrt en av flygelbyggnaderna.
I stan fanns bättre skolor och dessutom slapp hennes pappa cykla drygt två mil till jobbet varje dag. Det var pappan som fattade besluten därhemma. Han var van att bestämma eftersom han varit officer under andra världskriget och plutonchef i finska vinterkriget.
Familjen kom att bo granne med en fotostudio. Där fick hon vara med i mörkrummet och fascineras av hur bilderna uppenbarade sig i framkallningsbadet. Hon fick dessutom låna kameror och fotografera själv. Det var så och då det började.
I skolan gick det bra. Hon tog realen och hade gärna fortsatt med gymnasiestudier. Men pappan tyckte att hon skulle gå en handelsutbildning i stället eftersom det var en säkrare och kortare väg till jobb.
Det blev som pappa ville nu också. Efter ett år på Eskilstuna Handelsinstitut fick hon som 17-åring jobb på dåvarande Skandinaviska Banken i hemstaden.
Studieintresset hade hon kvar. Parallellt med jobbet läste hon in gymnasiekompetens och fortsatte sedan med distansstudier i bland annat engelska vid Uppsala universitet.
Det var så hon träffade sin blivande man som var engelsman, lektor i engelska och dessutom höll i distansutbildningen.
Hon flyttade till Uppsala 1978, skaffade till en början egen bostad och hade tankar på at studera på heltid på universitetet. Men det blev inte så.
Hon fick jobb med intressanta arbetsuppgifter på dåvarande Skandinaviska Enskilda Banken (nuvarande SEB), många vänner och ett lyckligt liv tillsammans med sin man.
Eter trettio år på banken sade hon upp sig för att hjälpa sin man att driva företaget Uppsala Språkcenter. Företaget erbjöd språkutbildning för ungdomar i bland annat England, Frankrike, Spanien, Tyskland och USA.
När mannen något år senare fick problem med hjärtat blev det hon som fick sköta verksamheten nästan helt ensam. Det gjorde hon fram till 2004 när företaget avvecklades. Året efter gick hon och hennes man skilda vägar (han avled 2010) och hon flyttade till sin nuvarande bostad. Tanken att bli fotograf hade nu haft god tid på sig att mogna. 2008 startade hon företaget Photofine där hon inriktar sig på porträtt- och naturfoto.
– Jag älskar att fotografera såväl människor som naturmotiv och jag planerar alltid fotograferingen noggrant. För att lyckas är det viktigt att känna engagemang och gärna lust inför uppgiften. Ett vackert ljus kan vara avgörande för slutresultatet.
Födelsedagen firar hon tillsammans med sin tvillingsyster. De kommer att besöka platser de har gemensamma minnen från. Vi gissar att kameran får hänga med på färden och dokumentera nostalgitrippen för framtiden.