I Else Orstadius släkt finns präster sedan sju generationer bakåt. Än i dag minns hon hur hon som barn sörjde över att vara flicka och därför inte kunde bli präst.
– Det var ju inte möjligt för en kvinna att bli präst i min ungdom. Men jag hoppades att Gud skulle visa vägen, säger hon trosvisst.
Else Orstadius är uppvuxen i ett prästhem i Bäckefors, Dalsland. 1946 flyttade hon till Uppsala för att läsa teologi. Efter teologistudierna arbetade hon först som resesekreterare i Missionsstyrelsen i Tanzania i tio år. Hennes många minnen från den tiden är exotiska och fängslande. Hon fick starta en bibelskola för utbildande av församlingslärare. Därefter fick hon uppdraget att översätta Nya Testamentet till bantuspråket luhaya.
– Det var ett gigantiskt arbete. Men de där åren var intensiva och rika – en verkligt färgstark period i mitt liv, säger Else Orstadius med eftertryck.
År 1959 skedde det hon drömt om sedan barndomen: kvinnor fick tillträde till prästämbetet i Svenska kyrkan.
– Jag prästvigdes 1967 och blev den första kvinnliga prästen som placerades i Uppsala stad, i Helga Trefaldighets församling, där jag tjänstgjorde i sju år. Under fem av de åren var jag ansvarig för den andliga vården på dåvarande Ulleråkers sjukhus.
Sedan blev hon komminister i Sunnersta, Gottsunda församling, i tio år, mellan 1974 och 1984.
De sista åren före pensioneringen var Else Orstadius kyrkoherde i Balingsta: Hennes make avled för tolv år sedan, och hon flyttade ifrån huset i Sunnersta 2002.
I dag betyder musiken mycket för henne. Hon är musikalisk allätare men lyssnar gärna på tv-kanalen Mezzo.
– Och jag läser mycket också. Numera blir det mest biografier och memoarer.
Else Orstadius är också mån om att hålla sig i form. Tre gånger i veckan tar hon sig till Årstagårdens seniorgym.
– Där jag ror ett pass på 700 meter. Och just nu har vi fått en alldeles ny roddmaskin på gymmet. Den är en ren välsignelse!
En präst går egentligen aldrig i pension, och det händer därför fortfarande att hon ger sig i väg på förrättningar.
– Det blir en och annan begravning av gamla Sunnerstabor, säger Else Orstadius, som en gång i månaden också deltar i emeritiprästernas själavårdsjour i Domkyrkan.