Monic är född och uppvuxen i en stor familj i Montreal, Kanada.
– Mamma var operasångerska med svenska rötter, pappa en drömmare från Polen, säger Monic som efter föräldrarnas skilsmässa 1963 flyttade med mamma och sex syskon till Uppsala.
– Huset vi bodde i brann ner innan jul, och jag fick bo hos en skolkompis. Eldsvådan blev ett trauma, och sedan dess har jag haft stor respekt för eld.
Redan som barn älskade hon teater och ville bli filmstjärna. Den stora förebilden var Shirley Temple. Monic engagerade sig i ABF:s amatörteater för barn, och senare i andra, löst sammansatta teatergrupper. Även om det inte blev Thalia finns teatersuget fortfarande där:
– Jag gillar små teatrar. Där känner man glädjen, och det är inte så uppstramat som vid institutionsteatrarna.
Monic träffade sina barns far och fick barn tidigt. Hon frilansade som journalist och informatör, och drev på 90-talet esoteriska butiken Monics månljus.
– Det mystiska och okända har alltid intresserat mig.
Efter butikstiden blev hon projektledare för en kundtidning på Länsarbetsnämnden. I dag arbetar hon på ett asylmottagande utanför Uppsala, där hon tränar analfabeter i lättare svenska. Monic är en person med många projekt på gång. Hon håller kurser i intuitivt måleri i ateljén på Rackarberget och är engagerad i flera skrivargrupper.
– Grupperna fyller en viktig funktion för mig. Det är kul att träffa likasinnade, att stötta, hjälpa och vara dragkraft.
Som barn kände hon alltid en stor längtan efter att skriva. Men först när hon var 50 år grep hon sig verket an. I dag är skrivandet hennes huvudsakliga syssla.
Monic skriver på tre olika bokprojekt, däribland en bok om Bukefalos, Alexander den stores häst.
– Jag skriver helst på förmiddagarna, fram till tolv ungefär.
När hon är mitt uppe i sitt skrivande brukar hon inte läsa så mycket själv, för att inte omedvetet påverkas av någon annans språkbruk.
– Fast det där är knepigt. Ibland kan man ju tvärtom få inspiration vad gäller rytm och språkbruk.
Ända sedan hon var 15 år har hon gillat tvåhjulingar med hästkrafter. För att kunna skaffa första mopeden, en Crescent med chopperstuk och limpa, jobbade hon på Konditori Fågelsången.
– Som tjej var jag ganska ensam om att ha egen moppe. Det var likadant när jag lite senare i livet skaffade hoj, säger Monic.
I dag kör hon en Harley-Davidson Sportster. Antingen åker hon tillsammans med vänner eller ensam.
– Man bara är. Jag njuter av dofter från skog och äng, och känslan av att kontrollera hästkrafterna under mig. Att köra mc är fokuserad koncentration. Ibland är jag rädd, men kan ändå inte motstå. Det är farten och utmaningen som är kicken.
Sin blivande make Per Johan träffade hon 1997.
– En vän till mig hade Per som advokat, och jag följde med som stöd till advokatkontoret där han jobbade.
Två år senare gifte sig paret i svenska S:ta Brigidakyrkan i Rom. Vart femte år har de sedan förnyat sina löften.
Efter intervjun ska Monic hasta vidare till Folkuniversitetet för att skriva närvarolistor, sedan läsa texter åt författarkolleger, peta lite med boken om Bukefalos och förbereda födelsedagen. Eftersom hon fyller år i semmeltider firar hon alltid med stor semmelfest.
– Det blir sju-åtta varianter av semlor i år, däribland whiskysemla och en variant med fyllning av krossad maräng och vaniljsås.