Att intervjua Mattias Sjölund utan att nämna Uppsala Air och Ärna låter sig knappast göra – men man kan alltid göra ett försök.
– Ja, det vore roligt att visa att det finns annat än Ärna i huvudet på mig. Jag har tagit Ärna så långt jag kan. Nu finns det nya krafter och nya, fräscha idéer om att driva det vidare, säger han och hoppas att det skall vara allt han behöver prata om flygplatsprojektet i den här intervjun.
I stället berättar han, som svar på min fråga om labradoren Ozzys namn, om sin musiksmak och att han jobbade i musikbranschen i tio till tolv år.
– Jag växte upp i Länna, där jag spelade hockey i Länna Oilers, tror jag vi kallade oss. Och så spelade vi hårdrock och var med i Rock-SM. Det var hemskt kul.
De flesta av kamraterna lade av efter ett tag, men Mattias Sjölund hade högre ambitioner.
– Jag gick första året på musiklinjen på Bolandsgymnasiet och trivdes bra, men jag ville mer.
Han började plugga på Musicians Institute i Kalifornien i två år. Det innebar att det var musik 24 timmar om dygnet.
– Det gick inte en natt då jag inte drömde om noter!
Det blev för mycket till och med för honom, så han kände att han behövde göra något annat och började intressera sig för fotografering.
– Sedan reste jag hem och då gällde det att försöka överleva. Det var tufft, säger han och berättar om inhopp som kompmusiker – han spelade elbas – i de mest skiftande musikaliska konstellationer.
Han kom så småningom in på skivbolaget EMI och jobbade i studion. Under ett besök i Uppsala hörde han en tjej som sjöng väldigt bra.
– Hon hette Viktoria Kjellberg. Nu har hon bytt efternamn och heter Tolstoy. Henne jobbade jag mycket med ett tag efter det. Periodvis bodde vi väl nästan i studion.
Senare träffade han på en annan tjej i Uppsala, Kinnda Hamid.
– En enorm sångtalang. Jag hjälpte henne, liksom Viktoria tidigare, att få kontrakt med skivbolag. Hon jobbar nu med ett större gäng i Los Angeles. Många av dem har svenska rötter, och de har producerat och skrivit flera av Lady Gagas hitlåtar.
Från början spelade Mattias Sjölund mest bas. Men hans uppgifter blev mindre och mindre kreativa och mer och mer affärsinriktade. Så han ledsnade.
– Det finns en röd tråd i mitt liv, att jobba i projektform. Men förr eller senare är projekten klara. Andra får ta vid. Viktoria och Kinnda är exempel. Kanske också Ärna, säger Mattias Sjölund.
När han var 31 läste han in en gymnasiekompetens.
– Jag var övertygad om att jag skulle bli jurist då, berättar han och lägger till att han kom in på juristlinjen men var just inte med på mer än inskrivningen och kanske någon föreläsning.
– Under den tiden skrevs det mycket i tidningarna om att F 16 skulle läggas ned. ”Det måste gå att göra något åt den där platsen”, tänkte jag. Så jag ringde till Högkvarteret och fick tag på rätt person. Det var ett sådant där hallelujah moment. Hade jag kommit till någon annan, som inte lyssnat och tagit mitt intresse på allvar, så hade ingenting hänt, minns han.
Men det var ju det den här intervjun inte skulle handla om. Nu arbetar han som konsult för ett engelskt företag med att ”jobba fram de kommersiella intäkterna på flygplatser”. Detta lite nebulösa begrepp förklarar han med att utveckla de intäkter en flygplats kan göra ”på andra sidan incheckningen”. Om jag nu förstod rätt.
– Jag brinner för att utveckla Destination Uppsala. Jag vill att Uppsala så småningom skall kunna leva av besöksnäringen, nästan utbrister han, fylld av uppenbar entusiasm.
– Och så är jag väldigt kär i Österlen. Där har jag varit sedan barndomen hos en släkting. Och nu har jag ärvt hennes stuga där. Där kan man verkligen koppla av, flikar Mattias Sjölund in avslutningsvis.