Vi träffas hemma hos honom, och det står snart klart att bostaden inte bara är ett hem utan också ett tempel. På väggarna hänger bilder av nio thailändska kungar, och Sommai berättar att han just ramat in den tionde, som efterträder kung Bhumibol som dog i höstas. Det är kungens död som gör att makarna Pongrugthai är klädda i mörka färger.
– Nästan hela det thailändska folket bär svart på grund av sorgen efter kungen, säger Sommai, och försöker så gott han kan förklara för mig varför han själv känner sig så personligt berörd, och varför thailändare har ett så känslomässigt förhållande till sin kung. Artigt säger han att han tror att det inte går att förstå om man inte själv är thailändare.
– Vi thailändare älskar honom för allt han gjorde för folket. Hela landet kallar honom "pappa". Han var speciell som person och gjorde mycket gott, säger Sommai och berättar att han och hustrun följer ett thailändskt tv-program som enbart handlar om det thailändska kungliga huset. Det sänds varje dag, och skildrar kungligheternas göranden och låtanden.
Sommai växte upp i Songklasprovinsen i södra Thailand, och läste thai och engelska vid universitetet där. Efter sin Bachelor of art från Prince of Songkhla University kom han 1973 till Uppsala för att läsa pedagogik.
– Sverige var ett så lugnt rent och vackert land, med ett paradisiskt lugn. Jag har bott i stan i 40 år nu, och bara träffat vänliga människor.
Här i stan träffade han sin hustru Siriporn som kom året efter, och sedan doktorerade i botanik. Sommai läste svenska vid Kursverksamheten och arbetade därefter som språklärare.
Men hans verkliga kall var ett annat: att hylla den älskade kung Chulalongkorn – en berättelse som är som en saga. Som ung kom besökte Sommai jämtländska Utanhede för att med egna ögon se den väg som Siams kung, Chulalongkorn, reste under sitt besök där sommaren 1897. Sommai berättar hänfört om den högt älskade kungen av Siam, en landsfader som enligt honom byggde upp och moderniserade landet.
– Då bestämde jag mig för att det skulle byggas en paviljong för att hylla hans minne.
Hösten 1994 reste 55 Ragundabor, sångare och musiker, till Thailand, där de uppträdde på Nationalscenen i Bangkok för att samla in pengar till bygget. Bakom samarbetsprojektet fanns Sommai, som fått med sig thailändska ambassaden i Sverige. Insamlingen slutade på sju miljoner och paviljongen i Ragunda var ett faktum.
Att paviljongen är både thailändsk och svensk är viktigt för honom.
– Det är en plats för kulturer att mötas och vänskap att utvecklas.
Sommai grundade Föreningen för kung Chulalongkorns minne, som han har ägnat många års hårt arbete. Målet har alltid varit att bygga fler broar mellan Sverige och Thailand. Förutom paviljongen har han även samlat in pengar till Wat Buddhachinorot, det thaibuddistiska templet i Balingsta. Även Siriporn och sonen Panrak är engagerade. Resultatet av deras mångåriga arbete blir tydligt i sommar: 14 juli invigs en 3,15 meter hög staty i Wat Pija Drammaram-templet i Bispgården. 18 juli invigs en unik utställning med thailändska dansmasker i paviljongen i Ragunda, och 19 juli firas 120-årsjubileet av kung Chulalongkorns Sverigebesök.
Genom sitt arbete med föreningen och templen i Stockholm har han kontakter, bland annat med thailändska ambassaden, svenska UD och givetvis det thailändska kungahuset.
– Det är ganska komplicerat med kungahuset. Man måste vara mycket noggrann och försiktig i sina kontakter. De är ju kungliga.