Det finns dubbel anledning att gratulera Andreas Troberg när vi träffas. Förutom den stundande födelsedagen har hans favoritlag Storvreta precis tagit sitt fjärde SM-guld.
– Jag har följt dem ända sedan jag flyttade till Storvreta för 22 år sedan, och jag går på alla hemmamatcher, berättar han.
Efter att ha dominerat serien i många år missade laget SM-finalen 2014 och förra året kom de inte ens till slutspel. Men det var inget som påverkade Andreas.
– Nej, medgångssupporter är det sista jag vill vara, säger Andreas Troberg, som också brukar gå på Uppsala baskets hemmamatcher samt några enstaka matcher med Almtuna och Sirius.
Han beskriver sig själv som en stolt sportnörd som följer det mesta som finns att tillgå. Eftersom han är rullstolsburen och behöver hjälp i vardagen har han alltid med sig någon av sina assistenter på matcherna. Men de brukar lära sig att uppskatta livet på läktaren om de inte redan gjorde det innan, förklarar han och får instämmande nickningar från assistenten Daniel Habteyohannes som sitter med under intervjun.
Vi träffas på Landstingets habilitering i Uppsala. Hit åker Andreas Troberg och tränar kondition och styrka ett par gånger i veckan. Just nu tränar han inför att köra Blodomloppet i maj, men någon annan idrott ägnar han sig inte åt för tillfället.
– Jag spelade innebandy ganska länge och efter det höll jag på med fäktning ett tag. Nu skulle jag gärna spela basket, men närmaste rullstolsbasketlag finns i Stockholm, så det blir lite svårt.
Efter sporten är litteratur Andreas Trobergs stora intresse och han ägnar sig åt att både läsa och att skriva böcker.
– Vad läser jag inte och vad skriver jag inte, svarar han på frågan om vilken genre det handlar om.
De egna böckerna håller han mest för sig själv än så länge. Men han avslöjar att fantasy och deckare hör till favoriterna och att han gärna läser böcker på engelska.
– Det hänger ihop med mitt språkintresse. Jag har alltid gillat olika språk och även läst engelska på universitetet, berättar han.
Just nu är han dock inne i en svacka när det gäller studiemotivationen. Andreas Troberg är född med ryggmärgsbråck och till diagnosen hör förutom hans rörelsehinder att han har särskilda behov när han ska lära sig saker.
– Jag har väldigt låg stresskänslighet och svårt med minnet. Det gör att jag behöver få all information både muntligt och skriftligt. Just på engelskan var de väldigt bra med ge mig den där extra hjälpen, men sedan kom jag till en institution där det inte gick lika smidigt och då påverkade det min motivation.
Kanske kommer suget efter att studera tillbaka, men annars har han börjat se sig om efter ett jobb. Han gick journalistprogrammet på gymnasiet och i framtiden skulle han gärna kombinera sitt intresse för språk och skrivande med sitt sportintresse och kanske bli sportjournalist. En annan tanke är att bli översättare.
Var han ska bo och leva längre fram i livet är en annan fråga. Han bor fortfarande kvar hos föräldrarna, och kanske kommer han fortsätta att vara Uppsalabo. Annars kan han tänka sig att bo på Åland eller i Värmland. Det är de områden hans föräldrar kommer ifrån och där har han varit mycket på somrarna.
– Dessutom har jag mycket vänner i Värmland. Många är sådana som jag har lärt känna online. Jag dras till värmlänningar kanske eftersom jag gillar dialekten. Så det är en liten dröm att kunna bo där. Så får vi se om jag kan realisera den.