Han får nästan ducka när han kliver in genom dörrarna till redaktionen i Tierp. Han mäter "ungefär" 191 centimeter – målvaktmaterial, javisst.
– Sedan jag började med fotboll i 5-årsåldern så har jag nog alltid varit målvakt. Det är roligt att ha en sådan viktig roll. Och känslan när man ligger som ett streck i luften– den är oslagbar, säger han.
Joel har tillbringat många timmar i mål på gården motandes skott från sin två år yngre bror. Båda är de lika fotbollsintresserade och spelar i Tierps IF:s herrlag – ett nystartat lag som just påbörjat sitt avancemang i divisionssystemet. Det unga herrlaget startades 2014 efter att ha varit vilande sedan 2012. Lagets stomme består egentligen av 97:ornas gamla pojklag som sadlat om till seniorer och fått viss förstärkning. De äldsta "gubbarna" i laget är 25 år gamla.
– I division sju är det vanligt att man möter lag som har lite äldre spelare – men vi har ju inga gubbar direkt i vår startelva. Vi är väldigt unga och har även med spelare födda 99, säger Joel Sandström.
Han tystnar och går igenom laget tyst för sig själv, position för position.
– Det är ju nästan ingen som slutat sedan förra säsongen – i princip alla är kvar. Vi är ett härligt gäng och det är en bra stämning som gör det kul att komma till träningarna, säger han.
Vad har ni för mål med säsongen?
– Vi vill ju klättra, det råder ingen tvekan om det, säger han.
Till hösten går han sista och tredje året på bygg och anläggning på Högbergsskolan i Tierp. Sista året består till en stor del av praktik – allt för att underlätta övergången till arbetslivet. Och snickarkunskaperna finns i generna, hans morfar var snickare innan han blev pensionär.
– Jag hatar att sitta still och har väl alltid sysslat med något. När man var liten byggde jag exempelvis egna kojor, säger han.
Du har inga planer på att plugga vidare?
– Nej usch! Det är jag klar med, jag vill börja arbeta direkt, säger han.
Vi pratar vidare om byggbranschen och att det aldrig är tal om någon sovmorgon – halv sex går han upp på dagarna när han ska iväg till sommarjobbet i Tierp.
– Det tog ett tag att vänja sig, men man kommer in i det. Det är inga problem, försäkrar han.
Vi tar en promenad bort mot Aspenskolan och den intilliggande konstgräsplanen. Några ungdomar sparkar på en boll vid den södra kortsidan och solens strålar lägger sig som ett varmt täcke över den plastiga mattan. Det är inte hemmaplanen men han har tillbringat många timmar här ändå. Och även om en karriär inom snickeribranschen hägrar så är det ändå fotbollen som lockar och drar. Att få vakta målet i Allsvenskan är en dröm som nog aldrig kommer att lämna honom. Kärleken till sporten är för stor.
När han inte tränar eller spelar så kollar han på fotboll eller läser om fotboll. Fördjupande reportage eller sportbörs spelar ingen roll. Och gör han inget av de nyss nämnda så spelar han fotboll på tv-spelskonsolen. Ingen liga faller utanför bevakningsområdet. Men favoritlaget – det är Liverpool FC.
– Man kan nog säga att jag är onormalt intresserad av fotboll i allmänhet och av Liverpool i synnerhet. Det är ju helt klart ett mål i livet att någon gång åka till England och se en match på Anfield, säger han.
Men favoritspelaren huserar till vardags i Bayern München. Och självklart är det den tyske stjärnmålvakten Manuel Neuer vi pratar om.
– Han har ett otroligt bra fotarbete. En sådan målvakt kan tillföra så mycket mer till laget än att bara stå i mål. Han är liksom en del i uppspelsfasen också. Jag brukar hålla ett öga på honom för att försöka ta efter hans spelstil, säger han.
Men att vara målvakt innebär ett stort ansvar. Går det bra hyllas man – går det dåligt får man bära hundhuvudet. Höga toppar, djupa dalar och en plats i strålkastarljuset – på gott och ont.
– Jag har aldrig gillat att stå framför folk eller att vara i centrum. Men på planen befinner jag mig i en annan värld. Jag glömmer liksom bort allt annat, säger han och medger att hans till vardags lugna temperament kan anta andra proportioner i stridens hetta.
– Lagkamraterna har gett mig smeknamnet "Hulken" eftersom jag kan bli väldigt arg under matcherna, säger han och skrattar.
– Men jag har faktiskt lugnat ner mig lite den senaste tiden, förklarar Joel Sandström.