Smittas av barnens entusiasm

- Framför allt tyckte jag om arbetsböcker och möten med kompisarna, säger hon i Eriksskolans särskolas personalrum.
Och numera är hon rektor. En högst varierande och fartfylld tillvaro med ansvar för personal, föräldrar och barn.
- Jag vill följa barnen och försöka bidra till att de ska ha framtidstro och behålla sjuåringars arbetslust och energi. Det blir lätt så att jag själv blir smittad av deras entusiasm.

Ännu närmare barnen kommer man dock, tillstår hon, som lärare. Även där hade hon fått sin beskärda del, innan hon tog klivet till större inflytande över skolan för åtta år sedan. I 30 år, varav 21 vid Sverkerskolan, har hon varit lågstadielärare.
- Det är mycket det, säger hon och ansiktet spricker upp i ett varmt leende. Det skänkte mycket glädje att dagligen se barnens tillit till och förväntningar på mig. Jag upplevde så mycket arbetsglädje.
Förutom arbetskamraterna har barnen varit de stora glädjeämnena. Från tiden som lärare minns hon en sjuårig pojke som var intresserad av mycket, men aldrig riktig hade tid att träna läsning. Bäst trivdes han i hennes knä och då passade hon på att göra läsövningar tills han utbrast:
"Nu orkar jag inte mer. Jag har så många bokstäver i ögonen."
Lika muntert minns hon flickans klagomål efter att hon ändrat sin frisyr:
"Fröken, jag kan inte räkna om du ska se ut så här i håret!"
- Jag tar absolut inte illa upp över barnens kommentarer, tvärtom tycker jag att det är roligt. Detsamma gäller kritik från medarbetare och föräldrar. Eftersom jag inte utgår ifrån att folk vill mig illa, har jag svårt att ta illa upp.

För kniviga situationer går inte att undgå vare sig som lärare eller rektor. Och det är jobbigt medan det pågår.
- Då försöker jag att göra mitt bästa. Om det dåliga redan inträffat och inte går att rå över, månar jag om att fortsättningen blir bättre. För att rensa hjärnan från alla bekymmer och bli fysiskt trött, brukar jag åka rullskidor eller längdskidor, beroende på årstiden. Efteråt känns det skönt.
- När jag tänker på hela livet har jag lättast att komma ihåg det som blev bra. Mitt liv har varit mycket bra.

En mycket bra sak inträffade under tiden på Sverkerskolan. Hon ledsnade på barnens läseböcker. Texterna upplevde hon som tråkiga och meningslösa. Allt annat än fantasieggande för framtidens vuxna.
Tillsammans med fyra likasinnade lärare bestämde hon sig att skriva egna böcker, böcker som lockade barnen till skratt och ännu mer läsning. Hundra böcker skulle de skriva, hundra små små fantasieggande böcker.
Ett hundratal böcker blev det också genom åren, där ingår serierna om Myggan, Bokslottet och Spökägget - alla utgivna av bokförlaget Natur och kultur.
- Bildning och läsning är viktigt.
Eftersom jag har haft så mycket glädje av det under mitt liv, vill jag att det ska komma även andra till del. Med en god bok har man aldrig tråkigt.

Smittas av barnens entusiasm

Katarina Roland har en lång och kärleksfull relation till skolan. Redan som en bestämd liten flicka under uppväxten i Västergötland älskade hon skolan.