Ing-Britt föddes i Österunda, mellan Sala och Enköping. Hennes mamma arbetade på Haknäs herrgård där hon träffade Ing-Britts pappa. När Ing-Britt föddes blev det mormor och morfar som fick sköta om henne.
– Jag tar hand om jäntan, sa min mormor, som var 67 år när jag kom till dem, säger Ing-Britt, och beskriver en miljö, utan el och rinnande vatten.
– Men jag tyckte om det. Än i dag gillar jag gamla tider och uppskattar det som var förr. Jag är mycket för traditioner och vill helst att allt ska vara som det alltid varit.
Hennes mamma var ledig var tredje söndag, och då hälsade hon på.
– Jag fick en bra barndom hos mormor och morfar. I dag är jag tacksam för väldigt lite, just därför att vi hade så lite när jag var barn.
När Ing-Britt var tolv år gifte sig hennes mamma, och då kunde Ing-Britt flytta till sin mamma. Familjen bosatte sig i Alsike, och som 13-åring fick hon en lillasyster.
– Det var en ny skola och en ny miljö, och i början kände jag mig jätteannorlunda, säger Ing-Britt som än i dag minns hur häftigt hon tyckte det var med elektriskt ljus i huset.
13 april 1965 började hon sitt arbetsliv, som 15-årig packhjälp vid kassalinjen på livsmedelavdelningen på varuhuset Forum i Uppsala. Efter realen 1966 fortsatte hon arbeta där, bland annat med frukt och grönt på Forumtorget om sommaren. När sommaren var slut blev det butiksarbete inne, med varupåfyllning och kassaarbete. Många brevkurser blev det också, bland annat kassakursen Touchmetoden.
Ing-Britt träffade sin biologiska pappa första gången när hon var 18 år, i samband med att han fyllde 50.
– Sedan höll vi kontakten. Jag kände igen mig själv i honom. Jag vill veta hur saker och ting ligger till, och ger mig inte i första taget. Några kallar mig ”Fru Wallander” efter Henning Mankells deckarhjälte, säger hon och skrattar.
När hon sedan gifte sig 1971 försonades hennes biologiska föräldrar efter alla år, och fortsatte sedan att umgås. Ing-Britt fortsatte på Konsum, och har varit med om många förändringar i Forum: som när ”Diagonalen” byggdes igen -75, och när gallerian byggdes -92.
– Jag har varit med om många ombyggnationer och namnbyten på livsmedelsavdelningen: Forum Mat, Domus Mat, Forum-Delikatessen, Mat-Forum och till sist Coop nära.
Från början av 70-talet fick hon ansvar för personal och administration och slutade på Coop Nära som vikarierande butikschef. Sedan började hon vid Konsum Ringgatan.
– Tänk om man visste hur många kunder och arbetskamrater man mött under åren, säger Ing-Britt som har fått möjlighet att bygga upp många och nära relationer till kunderna, och inte kan tänka sig ett roligare yrke än att jobba i butik.
– Jag vet att det inte är något statusyrke, och att det aldrig kommer att bli det heller. Mitt mål har varit nöjda kunder. Det är tillräcklig status för mig.
Ing-Britt har noga tänkt över hur tillvaron kommer att bli, nu när hon slutar jobba. Varje kväll har hon en tankestund, då hon funderar och filosoferar lite över tillvaron – inte minst gör hon mentala förberedelser inför det kommande pensionärslivet.
– Fast jag ser det inte som att jag går i pension, utan uppfattar den här tiden som ett nytt avstamp i livet. Jag hoppas få vara frisk, och få mer tid över för barnbarnen. Nu blir jag ju tidsmiljonär, och har att själv fylla dagen, nu när jag inte längre ska gå till Konsum och jobba.
Hennes sista arbetsdag, valborg, är noga utvald:
– Det är den absolut roligaste dagen att jobba på. Och man ska alltid sluta när det är som roligast!