Förlovningsannonserna blir allt färre, förmodligen i takt med att allt färre förlovar sig. Men att det kan vara en bra idé att sätta in en sådan annons kan dagens jubilar Berith Blom-Bülow intyga.
– Jag fick en tjänst i Lund på förlovningsannonsen! Min blivande man arbetade redan där nere, i Malmö, säger hon och antyder att lungläkarvärlden inte var så stor, så ryktet hade väl gått att hon skulle vara intresserad av en tjänst i närheten.
Hon var då precis färdig specialist inom lungmedicin och hade träffat sin man på en lungläkarkonferens i Mexiko och New York 1976.
– Det var ett av de där berömda klicken på den tiden, säger hon glatt och berättar att hennes man då hade vårdnaden om fyra barn.
– Så det var att ta steget från enpersonshushåll till sexpersoners. Men det gick bra. Man fick bara skaffa större kastruller!
Vi går emellertid händelserna i förväg.
Hon är född i Alingsås men flyttade till Karlskoga och Värmland när hon var fyra och ett halvt, då fadern, som var tredje generationen skräddare, var med om att starta Melka. Mamman var hemmafru och sömmerska.
– Jag var först i släkten att ta studenten och är yngsta barnbarnet på både min mors och min fars sida. Så jag har sett samhället förändras på nära håll, säger Berith Blom-Bülow.
I gymnasiet hade hon varit ordförande i den lokala SSUH-föreningen (Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund), vilket bäddade för att hon fick rum på Arken, nykterhetsvännernas studenthem på Sturegatan, när hon kom till Uppsala för att läsa medicin. Där fick hon snart många livslånga vänner. Hon minns bland andra Åke Ljusterdal och Gunnar Olsson, senare kolleger på UNT, som drev den mycket lokala radiostationen Arkens Rundradio, och den legendariske och något äventyrlige privatflygaren ”Frutte”, med sina två identiska Lloydbilar, för säkerhets skull med samma registreringsnummer, varav den ena bara kunde svänga åt vänster.
Med sådant umgänge fick det mer alkoholdrivna nationslivet inte samma prioritet, men hon var inte främmande för att emellanåt besöka ”sin” nation, Värmlands.
– Jag började läsa medicin 1964 och vi var 25 procent flickor i kursen. Vi har fortfarande kontakt, träffas och gör resor ihop. Det är nog det äldsta nätverket jag har, säger Berith Blom-Bülow.
Det första läkarvikariatet hon fick var på Selggrens sanatorium i Gävle, och det förde sedan in henne på det som senare skulle bli hennes specialitet: lungmedicin. Hon hade så smått börjat på doktorandutbildningen, när hon reste på den tidigare omtalade konferensen i Mexiko och New York, varefter det alltså inte dröjde länge innan hon lämnade Uppsala för Lund.
– För att vara doktorand måste man tillhöra en nation och jag som var van vid Värmlands ståtliga nationshus i Uppsala blev lite paff när jag fann att motsvarigheten i Lund var en liten källarlokal. Alla som kom från en ort som var nordligare än Hässleholm verkade tillhöra Värmlands nation – och de förstod inte ens värmländska, minns hon roat.
Hon disputerade 1983 och skrev artiklar om lungsjukdomar i Nationalencyklopedin.
– Det var värst i början, de första banden med bokstaven A var jobbiga, för där fanns alveolit, andning, andnöd, astma ... räknar hon upp.
Förutom det rent lungmedicinska ägnade sig makarna åt äppelodling.
– Vi var i Kivik och tittade ”hur de gjorde” och så åkte vi och planterade våra första äppelträd. Det blev 600 träd till slut. När jag flyttade hit 1998, sedan min man dött, så planterade jag några träd här på tomten, säger hon och pekar ut mot trädgården: ett Röd Aroma, ett Jamba och ett Pirjo.
– Jag älskade mitt arbete och trivdes, men efter pensioneringen har jag bytt fokus helt. Nu arbetar jag ideellt åt Lions cancerforskningsfond. Den har funnits i 25 år och har hittills delat ut 78 miljoner kronor. Den 12 december delar vi ut 3,2 miljoner till, till forskare i Uppsala och Örebro. Men de som har fått sina pengar vet inte om sin lycka än!