"Skrapanandan lever kvar"

- Jag hade ingenting emot lite uppmärksamhet på den tiden när jag var i gång, säger han och förklarar att det nu mycket är dagsformen som avgör vad han orkar med.
Tidigare var dagsformen god och han har hållit på med idrott ända sedan han var liten i födelsestaden Norrköping, där han växte upp och tog studenten på reallinjen.
- Jag har sysslat med de flesta idrotter. Men hästpolo och pelota har jag inte provat på, tillstår han och lägger till att han som student har representerat studentkåren i både fotboll och tennis.

Jag blir nyfiken på hans efternamn och får reda på att Aarflot är namnet på en gård på norska västkusten, strax innanför Ålesund och att han är den tredje generationen som bor i Sverige.
Efter studenten åkte han direkt till Uppsala för att studera.
- Men det var väldigt trassligt, för de första terminerna hackades sönder av militärtjänstgöring. Och sedan kom ju kriget och då blev det officersutbildning, berättar han.
När sedan kriget var slut var han kapten vid Livgrenadjärregementet i Linköping. Som civil igen var han ännu mer sugen på att studera och läste in de exakta naturvetenskapliga ämnena, som matematik, fysik, kemi och mekanik, allt med en framtida lärarbana i åtanke.

Denna började via vikariat i Uppsala, på Linnéskolan och Försvarets läroverk, med den första fasta tjänsten på seminariet i Härnösand.
- Vi var så införstådda med att vistas i Uppsala, så jag sökte och fick en tjänst på praktiska realskolan, sedan på tekniska gymnasiet, nuvarande Fyrisskolan, berättar Rolf Aarflot vidare.
Där vikarierade han också som rektor innan han fick en rektorstjänst i Solna, på tekniska gymnasiet. Senare blev han också rektor för den samordnade gymnasieskolan i Solna.
- Så vi började fundera på att flytta från Uppsala, men då ledigförklarades rektorstjänsten på Lundellska läroverket, 1970, och jag sökte. Och till min häpnad fick jag den, säger han blygsamt.

Där var han kvar tills han gick i pension 1984, i samband med att skolan efter uppslitande diskussioner flyttade till Johannesbäck för att ännu senare flytta till sin nuvarande plats på Ulleråkersområdet.
- Skrapan förblev Skrapan trots flytten. Skrapanandan lever kvar. Det var en naturlig samvaro för alla, konstaterar Rolf Aarflot, under vars rektorstid Katte-Skrapan-kamperna började.
På min fråga om motsättningarna mellan de båda gymnasierna är på allvar eller mer godmodiga svarar han:
- Konkurrensen mellan Katte och Skrapan var på det tokroliga planet.

Länge var familjen Aarflot också hängivna ägare till en borderterrier.
- Det fanns massor av sådana hundar på Skrapan, för en lärare hade kennel. Till sist sade Rolf att man inte fick vara på Skrapan om man inte hade en borderterrier, flikar hustru Ingrid in.
- Ja, och vår hund blev best in show på en stor utställning i Stockholm där 8 000 hundar deltog. Så det var Sveriges bästa hund vi hade, slår Rolf Aarflot fast med påtaglig stolthet.

Fritiden upptog länge av tennisen, som han hållit på med "hela livet". Detta förde med sig att han ledde tennistävlingar i Borgholm, där familjen har sommarställe. Men tennisspelandet fick han sluta med efter en stroke för några år sedan.
- Men jag tittar gärna på idrott på tv. Och så är jag intresserad av samhällsdebatten och följer gärna de frågorna i tidningarna och radio och tv, avrundar Rolf Aarflot samtalet.

"Skrapanandan lever kvar"

Rolf Aarflot är först tveksam till att ställa upp för en intervju inför sin 90-årsdag, eftersom han inte vill ha någon uppståndelse omkring bemärkelsedagen, som han bara ska fira med familjen. Men han ändrar sig så småningom.