Skolledan ledde till lärarbanan

- Ja, jag hoppade av efter sista året i realskolan. Det var total skoltrötthet. Jag ville bara ut på sjön. Mina gamla lärare skulle ha ramlat av stolen om de fick reda på att jag blivit språklärare, konstaterar han muntert.

Men för att ta det från begynnelsen så bodde han sina tre första år i Almunge, där föräldrarna hade haft en lanthandel, som genom generationerna hans farfar, far och farbror har drivit.
Nu har Rolf Wendle byggt om ett av lanthandelshusen till familjebostad och bodde också där innan familjen flyttade in till Uppsala.
Efter Almungeperioden flyttade föräldrarna till Uppsala, till Seminariegatan, där hans mor drev en matservering för seminaristerna.

Efter den lite rumphuggna skolgången gick alltså Rolf Wendle till sjöss och gjorde några resor som 15- och 16-åring. Vid återkomsten hade läsintresset återvänt.
- Jag läste vid kvällsgymnasiet, parallellt med att jag arbetade som brevbärare. Det var en bra kombination. De sista åren före universitetsstudierna var jag mycket ute och liftade runt om i Europa. Det var så jag lärde mig tyska och engelska.
Därefter följde universitetsstudier, med tonvikt på franska. Under studierna tog han ett sabbatsår och jobbade som lärare i Hallstavik.
- Det året förstärktes mina intentioner att bli lärare, säger Rolf Wendle, som betecknar sina egna upplevelser av skolleda som "en av de viktigaste erfarenheterna inför lärarjobbet".

Efter lärarhögskolan 1980 arbetade han 20 år i Rimbo, i det som då helt enkelt kallades Rimbo skola. Därefter kom han till Katarinaskolan till höstterminen 2000.
- Min undervisning var i franska, nästan uteslutande, understryker Rolf Wendle och betonar vilket privilegium det har varit. Och är, för han tänker fortsätta, på halvtid ett par år till, åtminstone.
Vid sidan av lärarjobbet, och delvis integrerat i det, har Rolf Wendle arrangerat skol- och språkresor.
- Jag vet inte hur många elever jag har tagit till Paris! Förr kunde man ju göra det på skoltid, men det får man inte nu, tyvärr. Svenska ungdomar lyser med sin frånvaro i Europa. Det är knappt man får ha skolutbyte, eftersom det också kostar pengar. Inget som sker på skoltid får kosta pengar, suckar han.

Han var med om att starta Ulus, Uppsala läns ungdomssymfoniorkester:
- Jag var administrativt ansvarig för projektet och Pär Peterson stod för det musikaliska. Jag var ordförande för Rum, Riksförbundet för unga musikanter, här i länet. Där hade jag kommit med som förälder, för att barnen spelade. Då kom idén upp, berättar Rolf Wendle.
De fick sponsorer, anslag från kommunerna och från landstinget. Så bland de första konsertresorna han ordnade var till Tarttu i Estland, där de spelade för en fullsatt universitetsaula. Därefter har det blivit fler resor till Baltikum, en hel del resor till Tyskland och Frankrike och han är just hemkommen från en lyckad konsertresa till Italien.
- Jag har ett litet kurs- och reseföretag, för språk- och konsertresor. Så den verksamheten tänker jag nog utveckla nu när jag får lite mer tid.

Dessutom kommer han att arbeta en del på fastigheten, och så vill han få båten, en femmeters ruffad äldre båt, i sjön, eller snarare i Fyrisån, där den skall ligga bara några hundra meter från bostaden.
- Sedan skall jag försöka läsa i kapp mig. Jag har en hel del olästa böcker här. Och så tänker jag samla på mig lite fler språk, sammanfattar Rolf Wendle sina framtidsplaner.

Skolledan ledde till lärarbanan

Rolf Wendle är Uppsalapojken som kom tillbaka, i flera avseenden. Dels rent geografiskt efter 20 år i Rimbo, dels till skolan, som han lämnade redan efter åtta år i skolan.