Skidan slinter mindre numera

Att Patrik Ingesson redan från barndomen gillade längdskidåkning är inte så konstigt. Hela familjen och en stor del av omgivningen i byn Norrfjärden utanför Piteå var engagerade i att åka längdskidor.
- Både jag, min bror och min syster började tidigt åka skidor. Det kom helt naturligt, säger Patrik Ingesson, när vi träffas i Team Sportia-butiken ute i Boländerna. Där håller just ett säsongsskifte på att ske, och de senaste längdskidmodellerna reser sig längs en långvägg inför butikens längdskidåkningspremiär. Snöbristen i Uppland är därför ett ämne som inte går att undvika.

Patrik Ingesson medger att de snöfattiga, uppländska vintrarna känns frustrerande, dock inte av personliga skäl eller på affärsmässiga grunder.
- Som säljare ser jag tydligt hur de senaste snöfattiga vintrarna påverkar intresset för längdskidåkning, Om det inte finns någon snö köper föräldrar inte skidor till sina barn. Den första vintern vi höll öppet kom det lite snö i mitten av januari. Då sålde vi mängder av barnskidor.

Men även om han kan tycka att det är tråkigt att många årskullar skidåkare har gått förlorade under senare år, ser han en ljusning.
- Nu finns det ju hopp för framtida uppländska elitskidåkare genom den anläggning som håller på att byggas ute i Storvreta, och som lär ska vara klar i december. Det är jättebra för skidåkningen, och förhoppningsvis kan det få barn och ungdomar att börja ägna sig åt skidsport, säger Patrik Ingesson.
Hans eget skidintresse ledde till att han var aktiv elitjunior fram till 17 års ålder.
- Då valde jag att sluta, i motsats till min bror Magnus som fortsatte sin karriär med en åttondeplats i OS i Salt Lake City 2002 som en av höjdpunkterna. Han är i dag förbundskapten för landslaget i längdskidåkning.

I stället satsade Patrik Ingesson på en annan, mer udda sport: skandinaviska draghundstävlingar. Han har alltid varit intresserad av djur, haft egna vorstehhundar. och drömde under högstadieåren om att bli veterinär.
- Jag växlade över från skidåkning till hundkörning och var med i svenska juniorlandslaget i draghund. Det är en enda hund som drar en pulka. En lina är fäst från pulkan till ett bälte på åkaren som åker skidor bakom. Det går väldigt fort, och kallas nordisk stil. Deltagarna är från Sverige, Norge och Finland, men även fransmän och tyskar är intresserade.

När Patrik Ingesson gjort lumpen började han jobba på Team Sportia i Luleå, och märkte snart att försäljarjobbet där passade honom bra, eftersom han är sportintresserad och tycker att det är kul med människor och service.
- Att få sälja saker som gör motion och träning bättre, effektivare och angenämare är roligt. Jag tycker om att hjälpa folk till bättre upplevelser genom rätt grejer: Till exempel en funktionströja som andas i stället för en bomullströja som hänger som en blöt trasa på kroppen.

Patrik Ingesson är inte precis en ropande röst i öknen; hans erfarenhet är tvärtom att folk i dag blir mer och mer medvetna om vikten av att ha rätt grejer.
- Det finns så många nya material och massor med ny design. Utvecklingen går framåt. De skidbindningar som finns i dag går inte att jämföra med hur det var när jag tränade som värst. Något som utvecklats mycket på senare år är alpinskidor av carvingmodell, timglasformade utförsåkningsskidor som i princip svänger av sig själva, säger Patrik Ingesson, som konstaterar att alpinåkningen gått ner sedan snowboarden gjorde sitt intåg.
- Men nu känns det som om alpin skidåkning är på väg upp igen.

Patrik Ingesson beskriver sig själv som en öppen och social person som verkligen brinner för det han gör. Han säger att han "jobbar jättemycket för att det är kul".
-Jag tycker om att träna också, men jag är nog ganska lat.

Skidan slinter mindre numera

Skidåkning är ett stort intresse för Patrik Ingesson.