Den flerfaldigt prisbelönta svensk-norska illustratören och författaren Fam Ekman har sedan debuten som 23-åring med underfundiga barnboken “Det kan hända" hunnit med ett drygt 30-tal barnböcker.
Nästan ett halvsekel senare konstaterar hon efter en titt genom vardagsrumsfönstret att 9:15-färjan från Köpenhamn nyss äntrat Oslofjorden. Till denna hänförande kuliss skapar hon oavsett väder, vind eller ålder. En bok utkom för några månader sedan och nu är ytterligare en i görningen.
– Skapandet är navet i min tillvaro. När jag inte jobbar känner jag mig som en fisk på land. Jag kan inte tänka mig ett liv utan det, jag vet inte vad jag skulle ta mig till i stället. Att sticka eller dricka kaffe skulle inte vara något bättre alternativ. Skapandet kan vara både retsamt och svårt, men för det mesta är det bra ändå, säger hon.
Förvisso är hennes läsare främst barn, men hon tänker inte i målgrupper, framhåller hon. Hon vill skapa bildböcker. Att det övervägande är barn som läser bildböcker rår hon inte över. Lika lite kan hon hejda bilderna som dyker upp i hennes huvud och pockar på förklaringar och berättelser.
– Bilder är mitt sätt att uttrycka mig.
Man kan undra om hennes inspirationskälla. Hon är född i skådespelarfamiljen Ekman, dotter till regissören Hasse Ekman och skådespelaren Eva Henning, halvsyster till Gösta, Krister, Mikael och Stefan Ekman. Skådespeleriet lämnade få spår, däremot pappans konstsamling och Nils Dardels tavlor som gav genklang i hennes inre.
– Tavlorna var naivistiska, barnsliga och på något sätt surrealistiska. De talade till mig och gjorde ett intryck. De gav mig smak för stilen.
Mycket mer hann inte pappan bidra med, en skilsmässa ägde rum när hon var sex år och därmed försvann pappan ur hennes liv. Två år senare flyttade hon och mamman till Oslo.
– Det var en stor förändring. Jag upplevde mig som annorlunda och storstadsfin medan de i Norge var så sportiga och hurtiga. Jag blev lite tillbakadragen. När jag tittar på gamla bilder ser jag ett grubblande barn. Det är jag fortfarande.
– Det är ingen måtta på det jag grubblar över! I stället för att rusa ut och göra saker sitter jag och funderar. Allvarlig i mästarklass, säger Fam Ekman om sig själv.
Med andra ord, perfekta förutsättningar för en produktiv illustratör och författare. Kanske för perfekta.
– Jag är inte så bra på att varva ned. Jag borde kanske gympa ...
Frågan är om det finns ett liv utanför skapandet. Hon suckar.
– Min mamma dog i våras, hon var en fast punkt i tillvaron. Det viktigaste i livet förutom henne är böckerna och mina nära vänner.
Hur är du att bråka med?
– Jag är inte så himla bråkig av mig, men jag kan bli ganska arg och brusar upp för att rensa luften. Om det inte blivit ordentligt utrensat kan jag vara långsint, medger hon.
Själva åldrandet är dock ingenting att bråka om.
– Att fylla 70 är ingen katastrof. Jag har haft en stor bit barn och en stor bit vuxen i mig, beroende på omständigheterna. Nu har jag även en bit äldre människa i mig, säger Fam Ekman. (TT)