Lugn i både kropp och sinne, Arne Wahlberg har aldrig varit en rastlös själ. Trots det kliar det i fingrarna på den snart nittioårige båtbyggaren.
– De där har jag svarvat, säger Arne Wahlberg och visar en bild på tre 1,2 meter höga ljusstakar i björkträ.
De är ståtliga, målade i svart och formade i den lilla svarven som trängs med hundratals verktyg, måttstockar och pennstumpar på den kromade bänken i Arne Wahlbergs hantverksbod. Björken som format stakarna har han fällt själv.
– Att sitta still har jag hört är farligt, säger han och ler.
Längs med väggen i den fullbelamrade boden hänger mängder av plankor av olika slag och väntar på att omformas. Allt kan användas till något.
– Jag har en kreativ ådra, antar jag. Men främst vill jag se till att det händer någonting, säger han.
Det är det gamla garaget i barndomsvillan i Ed Sjövreten som fått göra rum åt Arne Wahlbergs alla maskiner och plankor. Här har han vuxit upp med mor, far och två syskon innan han till slut fick ta över. Den stora villan ligger avskilt men i en liten glipa mellan träden ser man Östhammarsfjärden, bara hundra meter bort.
– Där sjösatte jag mitt första bygge, en kanot var det. Jag var bara tio år men jag minns att jag byggde den av träribbor och täckte med säckväv för att hålla tätt. Jag använde den mycket, konkade fram och tillbaka mellan sjön och huset, berättar han.
Sedan den där första kanoten har Arne Wahlberg fortsatt med båtbyggandet. Som artonåring började han som båtbyggare vid Östhammars båtbyggeri och stannade i drygt fyrtio år. Sammanlagt har det blivit ett trettiotal båtar genom åren.
– Ingen har sprungit läck ännu, säger Arne och skrattar. Och det är väl tur det, en av båtarna har till och med haft kungligt besök, säger han och berättar om den gång då drottning Elisabeth åkte med en bekant i en av hans båtar. Ett gott betyg, kommer vi överens om.
På gården vid den gamla villan växer blå scilla över gräsmattan och ved ligger i prydliga travar längs med kanterna.
Det gamla tegelhuset nedanför gården har blivit båtgarage på senare år och under yviga presenningar står Arne Wahlbergs egenbyggda båt, redo att sjösättas.
– Jag byggde den 1968, det tog mig ett halvår ungefär. Nu var det längesen jag åkte med den men jag hoppas kunna sjösätta den i sommar, gärna kring midsommar någon gång.
Sjön och havet har alltid varit närvarande i Arne Wahlbergs liv. Med en pappa som sjöman, båtbyggarjobb sedan myndig ålder och med Östhammarfjärden bara ett stenkast från huset har sjölivet varit en naturlig del i vardagen. Under det låga taket i båtgaraget ligger en liten eka med magen uppåt. Arne Wahlberg har bytt bordet på båten och behandlat undersidan med tjära och linolja. Det fnasiga träet längs med skrovet är nästan svart.
– Det här är vad vi kallar roslagsmahogny, säger han och skrattar till.Ser du att det liknar mahogny lite grann? säger Arne Wahlberg och drar med handen längs den flisiga ytan.
Inne i vardagsrummet tickar en gammal träklocka sekundslag. Den är minst hundra år gammal och köpt av hans far på en av alla resor till Amerika.
– Kriget bröt ut 1914 och då stack han till havs, fiskade lax och levde sjömansliv i USA. Du vet, han hade värnplikt i Sverige men var inte intresserad av att vara med i kriget. Han ville hellre tjäna pengar, säger Arne Wahlberg och tittar på den ståtliga klockan ovanpå byrån.
När kriget var över återförenades Arne Wahlbergs föräldrar, gifte sig och skaffade tre barn, Arne är den äldste. Efter nittio år i livet har många bekanta, vänner och kära försvunnit, men Arne Wahlberg har fortfarande alla syskonen kvar i livet.
I väggarna i den gamla kåken sitter många minnen och Arne berättar levande om barndomsåren.
– Här var stora salen, hit bjöd vi lite finare gäster. Eldade i spisen om det blev kallt. Inte mycket finns kvar från den tiden, det märks att mycket förändrats, att man börjar bli gammal nu. Men med fyra barn, två barnbarn och sex barnbarnsbarn så har jag att göra, säger han och ler nöjt.