Självlärd ölentusiast jobbar vidare

- Jag är autodidakt. Jag har inte gått i skolan efter nian.
Däremot har han fortsatt att samla erfarenheter i livets skola.
- Som jag tror är en del av allas utbildning, säger han.
Bland inhämtade kunskaper från livets skola värdesätter han människokännedom, och han hoppas ha lärt sig en viss ödmjukhet.
Till professionen kallar han sig en sann entreprenör. Det egna grossistföretaget, som till största delen handlar med skolmateriel, startades för ungefär 20 år sedan.
- Då med tretton olika artiklar i garaget i Spånga.
I dag omfattar sortimentet ungefär 3 000 artiklar och det välordnade lagret fyller den gamla affärslokalen vid Stora Gatan i Lövstabruk.
Att det blev affärer med Waldorfinriktning var hustruns förtjänst. Hon fick upp ögonen för pedagogiken vid sina studier till förskollärare.
- Hon tyckte Waldorfpedagogik lät sunt. Sedan tog det inte lång tid innan jag också blev intresserad.
Intresset omsattes i praktiskt arbete. De var en av flera pionjärfamiljer som startade och drev Ellen Key-skolan i Spånga.
- Innan det var tillåtet med friskolor, säger Roland Siljehag. Under sin tid i skolans styrelse såg han starten för sin affärsverksamhet, när han och den övriga skolledningen behövde gå på kostnadsjakt.

Roland Siljehag återkommer gång på gång till sitt sociala engagemang och glädjen med
ideellt arbete. Han nämner det till och med som ett dominerande intresse.
- Jag gör inte så mycket själv utöver det egna företaget. Men i grupp med andra entusiaster känns det bra.
Tillsammans med andra initiativrika människor har han därför dragit i gång många olika verksamheter för hembygden med inriktning på samverkan, företagande och kultur, såsom Lövstabruks företagarförening, Operation grannsamverkan, Hantverkets hus i Lövstabruk med flera. En av dem, Lövstaölets vänner, kanske kan sägas vara en kulturgärning i dubbel mening. Föreningen, som är en av landets största hembryggarföreningar, förvaltar bryggartraditionen från bruksbaronens dagar. Baronen lät brygga öl till det egna hushållet och för försäljning. Öl utgjorde också en del av lönen till smederna.

Roland Siljehag och övriga Lövstaölvänner kan i dag glädja sig åt att förvalta landets äldsta bevarade mälteri i sitt slag.
Han beskriver det som en betydande teknisk innovation att ta till vara spillvärmen från smedjan för att torka och mälta korn till malt.
- Ibland kan man förledas att tro att vi i dag är smartare än människor för 50 eller 100 år sedan, säger han.
Vännerna träffas regelbundet för att förbereda nya omgångar öl, de ordnar årliga oktoberfester och har sopat hem många ölpriser.
Roland Siljehag värdesätter själv ett öl med hög beska, gärna mörkt.
- Men på sommaren hellre en pilsner som törstsläckare.
Ölföreningen tillhandahåller vört och bryggkurser till medlemmarna. Umgänget i föreningen förefaller passa en social entreprenör som Roland Siljehag. Fast det finns gränser för samvaron även i en ölförening. Han och övriga medlemmar får slutföra själva öltillverkningen hemma.
- Svensk lag tillåter inte att man jäser i grupp, konstaterar ölentusiasten småleende.

Självlärd ölentusiast jobbar vidare

Roland Siljehag, som sedan tolv år tillbaka bor och arbetar i den tidigare affären i Lövstabruk, har ägnat sig åt företagande och försäljning sedan han slutade högstadiet i Stockholm.