Siv föddes i västerbottniska Norsjö församling,trakter som är kända för att ha frambringat författare som Torgny Lindgren, P-O Enquist och Sara Lidman.
– Visst är det märkligt, även om man ska komma ihåg att avståndsbegreppen är annorlunda däruppe? Och helt nyligen fick jag klart för mig att också Tore Frängsmyr hade sina rötter där.
Hennes far arbetade vid järnvägen. Hon var sex år år när familjen flyttade med rälsen till Gällivare. Allvarligt berättar hon om föräldrarnas beslut att sedan vända söderut - för döttrarnas skull.
– De tyckte utbildning var viktigt. Speciellt min mamma hade önskat sig det hela livet. Så vi flyttade till Närke, säger Siv medan vi slår oss ner i ljuvliga Bakerkretongfåtöljer med mörka fårskinn från just Närke på sitsarna.
Hon och maken har vistats i sommarhuset norr om Askersund sedan i början av juni. Där ägnar de mycket tid åt utearbete.
– På landet jobbar Stefan och jag i vår stora trädgård nästan hela tiden.
Men nu har hennes kurs i nybörjaritalienska vid Senioruniversitet här i Uppsala dragit igång, och därför har de tillfälligt lämnat sitt paradis. Siv formligen lyser när hon entusiastiskt berättar om sin kurs:
– Det är fantastiskt kul att få vara elev nu, speciellt som jag stått i katedern hela livet. Det blev italienska därför att jag kände ett starkt behov av att lära mig uttalsreglerna. Jag tycker det är skönt att veta hur man uttalar ord korrekt, säger Siv som håller franskan från sig efter bästa förmåga:
– Den vill gärna blanda sig i.
Redan tidigt kände Siv stark glädje inför ord och språk, och gick halvklassisk linje på gymnasiet i Hallsberg (där hon för övrigt träffade sin blivande make Stefan ”som gick två ringar över och var odräglig”).
Paret återsågs senare på SNärkes i Uppsala, och då verkar hon ha uppfattat honom annorlunda; nu har de varit gifta i över 50 år.
Hit till stan kom hon 1962, och efter universitetsstudier gick hon Lärarhögskolan och arbetade sedan som gymnasielärare här i Uppsala i tio år.
– Sedan kände jag en stor lust att fortbilda mig, och jag läste tills det inte fanns några lämpliga universitetskurser kvar, bland annat. Så jag valde att börja forska i stället för att återgå som pedagog.
Det blev nordiska språk, och i och med det fick jag litteraturen på köpet och kunde kombinera mina två stora intressen: litteratur och språk, säger Siv, vars forskningsområden är skrivprocess, textbildning och språkriktighet. Efter disputationen blev hon kvar vid insititionen som forskare och pedagog.utnämndes hon till docent, men fortsatte med sitt språkliga arbete även utanför akademien och var bland annat ordförande i Språkvårdssamfundet i Uppsala.
I nästan två decennier skrev Siv språkspalter i SvD, och medarbetade även i UNT:s Språkfrågan. Hon har publicerat en mängd böcker inriktade på skrivteori och skrivkonst. Siv har varit redakör för flera språkböcker, däribland Svenska på Scen, en bok om språket i dramatk under tre sekel.
– Skiljeteckensboken från 2013 kommer snart i en andra, utökade upplaga och att Skrivboken som kom 1989 finns nu i en sjunde upplaga. sedan 2014.
I boken Språkfrågor har hon samlat spalterna i SvD 1994-2000. Boken Vart är vart på väg och andra språkfrågor i tiden är språkspalter från 2001-11. Hon har varit redaktör för flera språkböcker, bl.a. om språksociologi, och jobbat med de nationella proven i svenska som utarbetas vid Uppsala universitet.
År 1995 fick hon både Erik Wellanders språkvårdspris och Uppsala universitets pedagogiska pris och några år senare Svenska Akademiens pris för framstående förtjänster inom svensk språkforskning och språkvård.
– Mest glad är jag nog över Disapriset från 2015, läromedelsförfattarpriset 2015 och Lars Salvispriset för vetenskaplig kommunikation från 2016
Fortfarande trivs hon med att skriva och läsa, och är intresserad av det levande språkets utveckling.
– Jag har just hunnit igenom Astrid Lindgrens krigsdagböcker och förvånades över hennes moderna språk. Då tänkte jag på det där med att inte streta emot språklig utveckling, utan att låta bruket styra. Min uppgift som språkvetare är att ge råd och regler till den som undrar – inte att vara språkpolis,.
Siv skriver bland annat på nättidningen nyfiken.gra och tycker överhuvudtaget att nätspråket är jättespännande. Vi pratar om användandet av de/dem/dom, om användningen av smillisar och emoijer och vilka regler som styr.
– Det är jättespännande! I dag skriver alla mycket mer än förr, både på nätet men också i olika former av kreativt skrivande. I dag finns det väldigt tydligt behov för människor att uttrycka sig individuellt.