Efter grundutbildning i Lund flyttade Simon till Uppsala 1970, där han påbörjade forskarstudier i virologi och disputerade 1982. Redan då var han en ”selfmade forskare”. Simon startade senare två företag, Cavidi Tech och Biovica. Simon fick efter avsevärda formella problem sin docentur 1988 och kom att handleda sju stycken forskare till doktorsgraden och två licentiater, samt publicera nästan 100 artiklar i vetenskapliga tidskrifter.
Trots svårigheter i ”infrastrukturen” uträttade Simon och medarbetare storverk när de lyckades utveckla en standardiserad test för HIV som används i dag på många ställen i Afrika och övriga tredje världen. Inom ramen för sin verksamhet var han uppfinnare av nio patentfamiljer med åtföljande nationella patent vilket närmar sig 200 stycken. Allt detta lyckades Simon med trots konkurser och ständiga konflikter i den akademiska miljön och företagsvärlden, kanske utlösta av hans okonventionella och rättframma väsen, hans intelligens och snabbhet i repliker, samt att han var fullständigt orädd i sina interaktioner med ”överheten” i alla dess former.
Under hela sin aktiva tid visade han en osannolik vitalitet, ständigt vetenskapligt nyfiken, orädd och kämpade för det han trodde på. Han kunde temporärt tryckas ner för att oftast snabbt återkomma med förnyad styrka. Men det fanns också en annan sida av Simon. Han var snäll, vänlig, hjälpsam, ja en sann vän och vi har med rätt argumentation alltid kunnat ha engagerande, givande resonemang med Simon.
Familjen var det helt centrala för honom och han talade med stolthet om de tre barnen och det ökande antalet barn-barn. Våra tankar går i dag främst till frun Stina de tre barnen och skaran av barn-barn.