Hon döptes till Marlene Fredriksson, men sedan dopdagen har hon kallats för Mysan.
– Frågar du någon som känner mig om de vet vem Marlene Eriksson är kommer de svara nej. Jag är Mysan! säger hon med ett brett leende och slår ut armarna där vi sitter i den grönskande bersån utanför lägenhetshuset i Svartbäcken.
I nästan trettio år har hon nu kallats för Mysan och att hon nu fyller just trettio är absolut inte något hon bävar inför.
– Jag fyller faktiskt 25 för femte gången, säger hon och skrattar.
Ålder är ingenting Mysan Fredriksson lägger stor vikt vid. En av hennes bästa vänner är hennes farmor, 91 år gammal.
– Det viktiga är att man är ungdomlig i sinnet. Ser man exempelvis till kärlek så spelar ju åldern ingen som helst roll, det är så ytligt, man måste se till själva människan.
Farmor bor kvar i Norrland varifrån familjen härstammar, men hon själv är född och uppvuxen i Uppsala. Varje skollov tillbringades dock hos farföräldrarna och det är där hon säger sig ha halva sitt hjärta.
– Landskapet och mentaliteten kommer alltid att vara en del av mig. Jag vill att även mina barn ska få ta del av det fantastiska som finns där uppe.
Hon läste estetiska programmet på Bolandsgymnasiet och på den tiden hade hon alltid svarta kläder och svart hår, ofta med blå, lila eller röda slingor i.
– Det kanske är svårt att tro när jag nu sitter här i chockgröna byxor och en vit paljettröja men så var det. Jag tror på att alla människor ska få vara sig själva.
Efter tiden på gymnasiet arbetade hon på McDonald’s i över fem år och på jobbet kallades hon ”Sunshine” av både personal och kunder.
– De sa att jag lyste upp tillvaron och så kanske det var också. Jag var bara Mysan, säger hon och ler.
Efter att ha arbetat i några år tog sig Mysan Fredriksson en rejäl funderare på vad hon egentligen ville göra.
– Jag kom fram till att jag älskar människor och jag ska hjälpa andra så mycket som det är möjligt.
I dag arbetar hon som pedagog och behandlingsassistent på ett hvb-hem, hem för vård eller boende, och har gjort det sedan sex år tillbaka. Hemmet hon arbetar på riktar in sig på pojkar mellan 14 och 20 år.
– Det är så fantastiskt att få göra en insats och en förebild. Unga människor är lättare att svarva och går fortfarande att vägleda i livet, säger hon.
Det är inte bara pojkar som hamnat snett i livet som Mysan Fredriksson brinner för. Hon försöker se till allas bästa.
– I måndags när jag var och handlade såg jag en farbror i en permobil och han såg så fruktansvärt ledsen ut. Då gick jag fram och frågade om jag inte fick bjuda på en kopp kaffe. Han förstod inte vad jag menade så jag köpte en kopp åt honom och sa ”Här hjärtat, ha en trevlig vecka!”
Även om hon bryr sig mycket om andra tycker hon att det är viktigt med egen tid. En gång i veckan försöker hon ha en dag då hon bara tar hand om sig själv, något hon tycker alla borde ha. Även träning är viktigt för henne. Det är på gymmet hon laddar ur och samlar ny energi både fysiskt och psykiskt.
Det positiva och optimismen präglar och har alltid har präglar Mysan Fredrikssons liv.
– Jag brukar säga att jag är mina vänners pelare som kan hålla upp taket. Man måste snabbt ta sig upp igen om något jobbigt händer. Ligger man för länge sjunker man bara djupare. Det som inte dödar härdar och man blir alltid åtminstone en erfarenhet rikare vad man än går igenom, säger hon.
Mysan Fredriksson älskar citat och ordspråk och det märks tydligt när hon pratar och det märks på hennes kropp. Hon har bland annat tio stjärnor och sitt födelsedatum tatuerat. Även ett par latinska citat har hon tatuerat in. Citat som verkligen betyder mycket för henne, som Per aspera ad astra – ur svårigheterna mot stjärnorna.