"Sheriffen i Våla" fyller 60 år

Det var en husvagnssemester sommaren 1988 som förde honom söderut igen, till Östervåla.
- Vi kom körande förbi. Frugan tyckte det var vackert och lummigt i samhället. När jag kollade var en tjänst ledig. Jag sökte.
På den vägen var det fram till senaste årsskiftet. Då bytte Heby kommun län. I Västmanland ansåg man det okey att en närpolis arbetade ensam, men det gjorde man inte i Uppsala län.
- Inför valet att pendla till Tierp eller till Sala valde jag Sala.
Stationen i Östervåla stängdes. Jan-Erik Eriksson är nu utredare på heltid.
- I Sala jag alla mina gamla arbetskamrater, jag trivs bra och bussförbindelserna är täta.

Men över 2 000 ortsbor, det vill säga i stort sett alla som bor i socknen, skrev på petitionen för att få behålla Jan-Erik Eriksson som polis i Östervåla.
- Det kändes bra. Aldrig kunde jag tro att jag hade ett sådant stöd. Jag beklagar att jag inte kunde arbeta kvar, det var min förhoppning med bara några år kvar till pensioneringen.
Men det är historia nu. Jan-Erik Eriksson lutar sig tillbaka på sitt kontor på närpolisstationen i Sala och minns:
- Jag hade en bra och trygg barndom, många kompisar och rikligt med tillfällen till upptåg och äventyr fanns det allt på en plats där Vindelälven och Umeälven rinner ihop.
I närheten av hemmet bodde två lokala poliser som umgicks Jan-Eriks föräldrar.
- Det bidrog nog till mitt yrkesval.

Men efter lumpen fick Jan-Erik Eriksson anställning som chaufför på den stora möbelfabriken i Vännäs by där hans far var verkmästare.
- Det var roligt att köra lastbil när man nyss tagit körkort. Jag levererade möbler hem till kunderna, det blev en hel del bärande också. Men efter fyra år tog jag mig en funderare: Skall jag ägna mig åt det här resten av arbetslivet?
Det blev polishögskolan på våren 1970.
- Det var en rolig tid. I min kurs var vi tio killar och tio tjejer. Vi hade en fin gemenskap och mycket roligt ihop, både i skolan och på fritiden.
Därpå blev det tjänst som polis i Jakobsberg.
- Nu kan jag ibland tänka att jag kanske borde ha stannat kvar där. Jag träffade Maja, min fru. Jag och min ständiga kollega Björn lärde känna varandra utan och innan under de fem år vi arbetade tillsammans. Men jag hade i huvudet att jag skalle flytta hem igen.
Det skedde år 1979. Jan-Erik och Maja byggde en villa i Vännäs by.
- Det var trevligt, visst, men Jan-Erik Eriksson trivdes ändå inte som återbördad Västerbottning. Mycket var förändrat. Han pendlade mellan hemmet och polishuset i Umeå i nio år, med avbrott under 1983 för tjänstgöring som yttre befäl på den gamla stationen i Jakobsberg.

Så kom den där vackra sommardagen då han och Maja och barnen kom körande norrifrån genom Östervåla med husvagn efter bilen:
- Det var något särskilt med samhället. Jag har aldrig ångrat att vi flyttade hit.
Efter något år köpte familjen Eriksson ett stort rött hus mitt i byn, Helganbo, och började rusta det bit för bit. Förr hade det också inrymt bland annat telefonstation, bank och bageri.
Jan-Erik och Maja har tre egna barn, men familjen är större än så, sedan 1994 har de tagit hand om tre syskonbarn
- Jag är glad att vi kan hjälpa. Det viktigaste är trygghet och att varje liten människa blir sedd och respekterad. De här töserna är som våra egna barn.

Jan-Erik Eriksson har haft lätt för att jobba i grupp. Som "sheriff i Våla" hade han på senare år sällskap av tjänstemännen i kommundelskontoret som flyttade in i polishuset och polisens anmälningsmottagare. Allihop kvinnor.
- Annica, Ann-Sofie, Anette, Christina, Monica. Vi har bestämt att gå ut tillsammans och äta och bowla i början på juni. Jag saknar dem.
Vad gör han på fritiden? Umgås med barnen, säger han. Även de två sönerna och dottern är bosatta i Östervåla. Han har också en son före äktenskapet som i dag bor i Stockholm och som ofta hälsar på.
- Jag har alltid trivs bra hemma med de närmaste. Nyss köpte jag en gammal bil, en Isabella Borgward från 1961, som jag och äldsta sonen skall renovera. Jag är medlem i Lions, det tar sin tid. Och så har jag har jag ett barnbarn, Kalle, 4 år. De kommer allihop när jag har öppet hus hemma den 18:e. Alla andra som vill är också välkomna på en kopp kaffe. På kvällen skall familjen äta middag på Gästis.

"Sheriffen i Våla" fyller 60 år

Polismannen Jan-Erik Eriksson i Östervåla fyller 60 år den 18 maj. Han är född och uppvuxen i Vännäs by i Västerbotten. Dit hade han flyttat tillbaka efter polishögskolan i Solna och tjänstgöring i Jakobsberg.