Han har jobbat med tv-program som ”Svart eller vitt”, ”Cold Case Sverige” och ”Drevet”. Nu är det för kriminalmagasinet ”Brottscentralen” han är programledare, parallellt med att vara en välkänd kampsportsprofil. Thabo Motsieloa driver Södermalms Shaolinförening sedan 1983 och har själv kampsportat sedan 1978.
– Jag tycker att det är jättekul att jobba med tv-journalistik, men skulle inte jag göra det så skulle någon annan göra det. Så man ska inte tillmäta sig alltför stort värde, de där programmen skulle nog ha gått ändå. Det jag har gjort inom kampsporten hade nog i vissa fall inte blivit gjorda om inte jag hade gjort dem.
Han var tidig med att sätta ihop olika kampstilar i tävlingarna, långt innan MMA fanns. Sin 55-årsdag tillbringas med att rådda ihop det sista för tävlingen Allstyle Open. Det stora firandet får vänta till lite senare när han ska åka på en lång semesterresa till södra Afrika med hustrun. Namibia och Botswana står på listan, liksom en safarikryssning med flodbåt och förstås ett besök i Sydafrika där Thabo har rötter.
Hans föräldrar skickades därifrån till London som tonåringar på 1960-talet för att studera. De kom båda från framgångsrika släkter med ambitioner, och sitt eget driv och sin självkänsla tillskriver Thabo Motsieloa sin mamma Joy, som i många år arbetade med biståndsprojekt för FN och Rädda barnen.
– Hon gav mig en stark känsla av duglighet. Om det var något jag ville göra så sa hon bara, ”ja gör det då”. Och hon var övertygad om att det skulle gå bra. Vilket det oftast gjorde också, av någon anledning.
Han har rört sig mellan journalistik och kampsport, varit kulturarbetare i teatervärlden och drivit samtalsklubb för politiker och affärsmän. Samhällsintresset gör honom samtidigt vaksam mot det politiska klimatet som han tycker blir allt mer obehagligt.
– I Sverige har man varit förskonade från att behöva göra viktiga ställningstaganden på djupet. Men vi börjar närma oss en punkt där vi måste ta ställning, och det är då man blir prövad vem man är: demokrat eller inte demokrat?
– Är demokratin selektiv eller till för alla? Är vårt människovärde absolut och garanterat, eller är man lite mer värd om man heter Stina än om man heter Fatima?
Han trivs med tillvaron för närvarande, men är ändå sugen på att hinna med ytterligare en karriär medan tid finns.
– Jag vill ägna mig åt att skriva. Det är det många som vill, och det är inte allom förunnat att kunna betala hyran med det man skriver. Men det är en ambition som jag när.
Att prova på att bo utomlands är också en plan han och hans fru ruvar på.
– Livet är en enda bjudning egentligen. Och det är tråkigt att hela tiden ta samma maträtt. Så något mer ska man väl hinna med, innan man lägger näsan i vädret. (TT)
familj@unt.se