Vi fångar Johan Jensen i flykten, dagen efter att han kommit tillbaka från Almedalen och en timme innan han skall åka på semester med familjen.
– Almedalen är ett hopkok av vårt moderna samhälle där politik och idéutveckling får blomstra i en härlig historisk miljö där demokrati och möten faktiskt betyder något.
Men nu ska han iväg till Västervik på semester. Där finns föräldrahemmet och där har han bott en stor del av sitt liv. Men han föddes i Stockholm.
– Mina föräldrar insåg att Stockholms förortsdjungel inte var en särskilt rolig plats att växa upp i för mig och mina två syskon så vi flyttade med gröna vågen till idylliska Finspång redan 1975, när jag var två år gammal.
Han minns en aktiv barndom med scouter, musik, teater, skola och alla tänkbara idrotter. Så småningom blev det fotbollen som tog överhanden. Det kvarterslag han spelade i utvecklades till ett av landets vassaste ungdomslag.
När han som 14-åring fick beskedet att familjen skulle flytta till Västervik hade han god hjälp av fotbollen när det gällde anpassa sig i den nya miljön. Han började träna med sitt nya lag, Västervik FF, som spelade i Ungdomsallsvenskan redan på sommarlovet.
– Att byta skola och stad i nionde klass är väl inte helt enkelt, men så här i efterhand minns jag det som ett spännande äventyr.
Sport var inte det enda intresset. Musiken hade alltid varit viktig och musikintresset tog så småningom över. Under gymnasietiden spelade och sjöng han i olika punk- och coverband och i Västervik fanns en stark vistradition och en egen visfestival. Snart anordnade han en egen alternativ visfestival som blev ett uppskattat inslag i Västerviks musikliv och överlevde i tio år.
Dessutom var han aktiv i olika studentföreningar och ägnade mer tid runt om skolan än åt själva studierna. Därför blev studieresultaten tämligen mediokra.
Efter gymnasiet vikarierade han som lärare och efter ett spännande år som svepmatros på en minsvepare i Karlskrona växte intresset för att börja plugga på universitet.
– Jag hade ingen aning om vad jag skulle bli så jag började med att läsa religionsvetenskap vid Umeå universitet med sikte på att bli gymnasielärare i religion och historia.
Umeå och studentlivet visade sig passa honom utmärkt. Han hade lätt för universitetsstudier och trivdes som fisken i vattnet i studentkorridorerna. Men Uppsala lockade honom också. Av ett speciellt skäl.
– Mitt mål var att läsa historia för Peter Englund som var det hetaste namnet i bokhyllan hemma. Så jag flyttade till Uppsala 1996 och blev snabbt uppslukad av denna fantastiska studentstad.
Tanken på att bli lärare ersattes snabbt av en akademisk karriär och han siktade på att doktorera i en ny spännande disciplin som handlade om religion och media.
Men institutionen ville att han skulle läsa någon kurs inom Media och Kommunikation innan han började doktorera.
– Så jag kom in på en internationell kurs bestående av mest utbytesstudenter. Här föll det mesta på plats och jag fick en ny förståelse för hur vårt samhälle ser ut och fungerar.
Det var också i Uppsala han träffade sitt livs stora kärlek, Märta. Med Märta började också ett intensivt resande och tillsammans upptäckte de platser han tidigare bara drömt om.
Efter en tids medie- och kommunikationsstudier hörde han talas om möjligheten att få ett ”riktigt jobb” som informatör. Efter en tid i San Francisco kom han tillbaka till Uppsala. Han fick ett jobb som informatör på SLU med ansvar för studentrekryteringen.
– Jag träffade många fantastiska människor där och när en kollega frågade om vi inte skulle starta eget i stället svarade jag självklart ja. Inte för att jag hade en aning om vad det innebar, men mer för att jag var sugen på mer.
I dag är han VD för kommunikationsföretaget Södra Tornet med tolv anställda där den ursprungliga affärsidén var att bygga en seriös reklambyrå som var lite annorlunda.
– Vi nischade oss hårt mot universitetsvärlden där reklam var fult och kommunikation var fint. Alltså kallade vi oss för kommunikationsbyrå. Idag kallar sig både reklambyråer och pr-byråer för kommunikationsbyråer och det känns i dag extra kul att ha varit före sin tid.
Men jobbet är inte allt för dagens aktive jubilar. Efter jul planerar han att vara föräldrarledig på heltid ett halvår vilket han tror är bra av flera anledningar.
– Dels ger det möjlighet för andra på företaget att växa – förändring är alltid bra. Dels vill jag ta vara på möjligheten att umgås fullt ut med mina barn.
Fyrtioårsdagen kommer han att tillbringa på Idö skärgårdskrog i Västervik med familj och släktingar. Gitarren åker med och antagligen blir det lite spontana uppträdanden efter en god middag i solnedgången. Sedan blir det en större fest i Uppsala efter sommaren.