Lotta är född i Stockholm men gick lågstadiet i Landskrona. Hon bodde en tid i Glumslöv innan familjen flyttade till Uppsala och Valsätra när hon var elva år.
– Det var spännande att komma till Uppsala, minns Lotta som först gick Bäcklösaskolan och sedan högstadiet på Valsätraskolan.
Från tonåren minns hon särskilt det tre veckor långa konfirmationslägret på Husarö 1990. Under mellanstadietiden var hon med i Uppsalaflickorna, och dansade sedan jazzdans under tonåren. Lotta tyckte tidigt om att laga mat och baka – hennes mamma, mormor och farmor var alla goda förebilder, och bakade ofta.
– Jag lärde mig mycket när jag pryade på Konditori Fågelsången, säger Lotta och makar minstingen Johannes till rätta i knät medan vi mumsar i oss av de (minst) åtta sorternas bakverk på kaffebordet.
Ett annat stort intresse som Lotta har haft är handarbete:
– Innan barnen föddes broderade och stickade jag mycket, men nu räcker tiden inte riktigt till, säger Lotta som med åren hunnit få många andra intressen. Hon är en ivrig fotograf, och noggrann med att föra in bilderna med tillhörande texter i album.
Efter att ha gått handel och kotorsprogrammet på Linnéskolan och konsumtionsprogrammet på Fyrisskolan gick Lotta också servitörprogrammet på restaurangskolan Lärlingen i Uppsala. 1995 började hon som skolmåltidsbiträde vid Katedralskolan, där hon tidigare varit gymnasiepraktikant.
– Sedan dess har jag jobbat där. Jag trivs mycket bra med mitt arbete. Det är omväxlande, från att laga grytor, såser och gratänger till att servera mat till eleverna. Det händer att man växlar några ord med dem ibland, säger Lotta, som sedan 2002 bor i Ekeby.
Nu har hon bara en kort tid av sin barnledighet kvar. Sedan i julas har hon varit hemma med sin nu 18 månader gamle son. De har varit på olika utflykter tillsammans, på biblioteket och öppna förskolan, både i Eriksbergskyrkan och Disponentvillan i Ekeby, berättar hon.
– Just nu håller vi på att skola in Johannes på dagis, säger Lotta, som är säker på att allt kommer att gå galant.
– Det känns jätteskönt att han ska gå på samma dagis som hans storasyster gjorde. Jag känner ingen som helst oro eftersom jag känner nästan all personal där och har koll på rutinerna. Trots att det har gått några år kan nog inte mycket ha förändrats där, säger Lotta och skrattar.
Själv ser hon fram emot att återvända till jobbet Katedralskolans matsal, och ska om några timmar träffa sin chef för ett ”åter till jobbet-samtal”. Och självklart ser Lotta också fram mot födelsedagsfirandet, som ska ske tillsammans med familjen – en majkryssning med Viking Line.
Lotta är bekväm med att fylla 40, och har ingen åldersnoja.
– Jag känner mig fortfarande ung. Jag har tänkt på att många unga tycker att de är gamla bara därför att de hela tiden jämför sig med de som är yngre, säger Lotta, och berättar sedan om sin farmor i Kivik som fyllde 100 år i november förra året.
– Om inte annat så kan jag känna mig ung genom att tänka på henne, skrattar hon innan vi skiljs åt.