– Att köra bil är ett nytt intresse. Jag tycker om det, kanske för att jag är nybörjare. Jag tog körkort för att kunna skjutsa barnen och även mig själv ut i naturen för att träna, säger Harry.
Han råkar dela födelsedag med fotbollsidolen och Barcaspelaren Messi (”världens bästa spelare”), berättar han medan vi slår oss ner i hans kontor på Drottninggatan.
– Messi fyller dock bara hälften av vad jag själv gör.
Harry växte upp i Limhamn, och föräldrarna bor fortfarande kvar i Malmö. Sin skånska dialekt har han kvar, liksom medlemskapet i Eksjö Schackklubb.
Han började inte spela förrän han var fyra, och låter förstå att det är en förhållandevis sen debut. Först spelade han med sin mamma; det dröjde några månader innan han började vinna.
– Generellt har barn ofta lättare att lära sig. De saknar blockeringar och är öppna för att ta till sig nya saker. Det är viktigt att lära sig mycket innan man börjar skolan. Man ser att barn lär sig mycket via internet i dag, säger Harry som efter intervjun ska just till skolan, för ett utvecklingssamtal med dottern Senja.
Han började spela i klubben när han var åtta. I skolan var han särskilt duktig i matematik och sysslade tidigt med ekvationer.
– Men sedan utvecklades jag inte så mycket. Jag var lika bra på matte när jag var sex som när jag var 15, kanske för att jag saknade stimulans, säger Harry och tillägger att det givetvis är viktigt att stimulera även på lägre nivåer.
Efter gymnasiet var han öppen för det mesta utom ämnena teologi och juridik, även om han visserligen ville bli präst som nioåring. Han trodde inte på Gud men uppskattade berättelserna i Bibeln. De kunskaperna hade han nytta av när han medverkade i SVT:s Vem vet mest? och fick frågan om vad Abrahams yngste son hette.
– Och juridik verkade tråkigt. Jag trodde att man måste lära sig en massa utantill.
Så efter att ha kollat vilka ämnen som var populärast bland kvinnliga studenter sökte han psykologlinjen men kom inte in. I stället började han läsa matematik i Lund.
– Jag tyckte det var lite svårt, förstod först inte att man måste läsa hemma också, för det hade jag aldrig gjort tidigare, säger Harry som hoppade av efter tre veckor och gav sig iväg till en schacktävling i Serbien.
Schackspelandet tog snart över. Han vann SM 1976 och 1978 (delat), och sedan rullade det på. Efter en schacktävling i forna Jugoslavien insåg han att det gick tillräckligt bra för att han inte skulle behöva ha några ekonomiska problem.
– Jag spelade ganska mycket, och då blir man bättre och bättre. Det finns mycket pengar och många sponsorer i tyska bundesligan i schack.
Men Harry hade andra prioriteringar.
– Jag har aldrig varit någon karriärist. Så är det fortfarande. Jag har inga karriäraspekter på det jag gör. Han åkte runt i världen och spelade schack för att han tyckte det var roligt, och valde noga var han ville spela. Kuba är ett favoritland)
– Där kan man fokusera utan att bli störd. Internet- och mobiluppkopplingen är inte optimal, säger Harry som också uppskattar klimatet och livsstilen i landet.
1990 bestämde han sig för att börja plugga igen, och gick in på Juridiska institutionen på trädgårdsgatan, där han fick veta att man måste ansöka om plats.
– Det gav mig blodad tand. Jag tänkte bara läsa proppen, men bra lärare gjorde att jag gick hela utbildningen och började doktorera.
Sedan många år är han verksam som jurist. Schacket har varit honom till nytta i yrkeslivet:
– Det handlar om strukturer i tänkandet, om långsiktighet och att tänka utan att influeras av sina känslor. Schack också är utvecklande på andra sätt. Man kan aldrig skylla förluster på att pjäserna var för ljusa...