När förre sotarmästaren Carl Bernström talar om sitt liv är det inte eventuella vedermödor på hala och oskottade tak det handlar om. Det är upplevelserna som amatörskådespelare och statist i ett stort antal filmer, pjäser och musikaler som han vill tala om.
Men hur det gick till när han blev sotare i stället för kontrollingenjör vid centrala flygverkstaden i Västerås berättar han i varje fall:
– På verkstaden hade jag en statlig anställning, och sådana var säkra på den tiden. Men min morbor var gift med sotarmästarens dotter och på det viset kom jag att träffa de andra sotarna och tyckte det verkade så bra att jag sade upp mig och blev sotarlärling.
Inför 85-årsdagen tar han emot UNT för en intervju i sitt kontor i villan på Hagvägen i Heby. Under åren som sotarmästare med eget distrikt i Heby kommun var kontoret centrum för företaget, nu är det där som bilder och tidningsurklipp från såväl sotarlivet som livet som skådespelare samlats i pärmar och lådor och på väggarna.
Han är född och uppvuxen i Västerås, en tid han inte berör med många ord.
– Jag var oäkting som det hette då, och jag var i vägen hela tiden. Det var ingen som frågade efter mig. När jag var elva lämnade mamma mig hos mormor och morfar. ”Ni får ta hand om ungen, jag åker till Stockholm och söker arbete”, sade hon, och de gick in och lämnade mig på gårdsplanen. Från och med då har jag skött mig själv, utan att fråga andra om råd. Jag har gjort väldiga misstag, men i stort sett är jag väldigt nöjd med mitt liv som det har blivit, säger Carl Bernström.
Sedan återvänder han till bilderna och klippen om livet på scen och framför kameran. Aktiv amatörskådespelare var Carl Bernström redan från 1942, då i Bondeförbundets ungdomsklubb.
– Jag tyckte om att gå in i olika roller. Det passade mig och jag gjorde det bra oavsett om det var A-lagare eller charmör jag skulle spela, säger Carl Bernström.
Drömmen om en professionell karriär som skådespelare kunde inte förverkligas. I stället satsade han på sotarlivet, och på familjen. Han och hustrun Anna-Britta gifte sig redan 1948, och familjen flyttade till Heby 1954. Där blev Carl Bernström sotarmästare, men företagarlivet gjorde inte att han slutade med skådespelandet.
När Sala firade 350-årsjubileum 1974 spelade han krögare i krönikespelet, och som krögare fick han servera den då nyblivne kungen Carl-Gustaf på besök i jubileumsstaden. Bilderna från Sala Allehanda sitter på kontorsväggen.
Den stora vändningen kom 1982 då han spelade Gustav Vasa i krönikespelet Kung Erik som sattes upp på Fiskartorget i Västerås. Den lilla flickan som spelade Eriks dotter blev en vän för livet.
– Hon började kalla mig farfar. Och det var jag ju också, i spelet. Hon och hennes familj har förblivit riktiga vänner till mig och min familj, och de har hjälpt mig mycket.
Det var genom dem som Carl Bernström blev statist och reklammodell i rikssammanhang från mitten av 1980-talet och femton år framåt. Han fanns med bland annat i tv:s Trenterserie, i Kejsaren av Portugallien och i Rederiet, och den sista rollen hade han i uppsättningen av Molières Den girige på Stockholms stadsteater.
Mellan statistrollerna gjorde han modelljobb för olika reklamkampanjer, flera med anknytning till sjön. Den kritvita skepparkransen är inte bara ett personligt signum utan ger också klara associationer till sjöliv och -kaptener.
Även som pensionär har Carl Bernström ägnat sig åt musik och skådespel genom SPF:s teatergrupp Kravatterna.
– Men nu orkar jag inte med det längre, nu bara Är jag, det räcker. Kroppen har tagit stryk med förslitningsskador i ryggen och annat. Men jag är nöjd med livet som det varit, och det blir säkert en trevlig fest så småningom när jag, en dotter och ett barnbarn slår ihop våra födelsedagsfester. En dotterson i Uppsala går förresten i mina fotspår och ägnar sig åt teater, det är kul tycker jag.