Det är ganska skönt att fylla 30, tycker Daniel Pramberg. Trettioårskrisen är sedan länge överspelad.
– När jag var 28 började det kännas jobbigt att snart fylla 30. Det var så mycket jag trodde att jag skulle ha gjort vid det här laget. Men då får jag tänka på det jag har gjort i stället. Och jag har hunnit med ganska mycket, säger han.
För Daniel Pramberg har verkligen hunnit med mycket. Bara några veckor efter att han tog studenten vid Lundellska skolan i Uppsala flyttade han till Stockholm för att plugga till lärare. Eftersom han jobbade på restaurang i Uppsala under gymnasietiden och tyckte det var kul, så fortsatte han med det i storstaden.
– Jag tyckte att det var jätteroligt att jobba. Men samtidigt tänkte jag att jag borde plugga vidare och ”bli någonting”.
Kanske är det ett typiskt Uppsaliensiskt karaktärsdrag att automatiskt sikta på en akademisk examen, men efter ett tag lämnade Daniel Pramberg ändå studierna och började ”jobba sig runt Stureplan” som bartender och servitör. Sturehof, Berns, Pontus och Café Opera är några av krogarna han var på.
– Att jobba på krogen är väldigt kul. Man träffar nya människor och kollegerna är roliga. Jag var mycket ute och festade under den tiden.
När Daniel Pramberg var 24 år ledsnade han på livet kring Stureplan och skaffade ett nytt jobb som sommelier och hovmästare på tjusiga Franska Matsalen på Grand Hotel, eller ”finkrog” som det kallas i branschen. Det var en stor omställning jämfört med de krogar han tidigare jobbat på.
– I stället för att jobba på nattklubb mellan 23 och 06 fick jag bära kostym och fluga. Det var en helt annan värld. På finkrog har gästerna en helt annan respekt för oss som jobbar. Jag fick en annan syn på mig själv och började faktiskt tycka att restaurangyrket var helt okej.
När han hade avslutat sin sommelierutbildning stängde Franska Matsalen där han jobbade.
– Våra äldre kolleger tyckte synd om oss och sa att det skulle bli svårt för oss yngre att få jobb. Men vi fick jobb direkt.
Daniel Pramberg började på Oaxen som sommelier, en av Sveriges mest prisbelönta och hyllade restauranger. På Oaxen anpassas menyn efter säsong, och köket använder helst råvaror som odlats eller fötts upp i närheten.
– Där fick jag en känsla för hur viktigt det är med råvaror. Det är svårt att laga bra mat om de inte är bra.
Det var den känslan han tog med sig när han började som restaurangchef på en annan topprestaurang, Lux i Stockholm.
Restaurangen, som ligger i Electrolux gamla matsal på ön Lilla Essingen, har haft en stjärna i Guide Michelin sedan 2004 och fick omnämnandet ”bästa totalupplevelse” av White Guide 2008. Menyn är inspirerad av det nordiska köket, och restaurangen samarbetar med leverantörer i Daniel Pramlunds hemtrakter.
– Vi jobbar mycket med råvaror från Uppland, och då började jag upptäcka många gårdar nära min hemstad. Det finns till exempel härliga mejerier i Gimo och ekobönder i Alunda som odlar det vi behöver.
Tanken på att flytta tillbaka till sina hemtrakter väcktes hos Daniel Pramberg, som redan hade flyttat från Stockholms innerstad till Bromma för att komma ifrån hetsen och stressen i city. I vintras bestämde sig Daniel och hans sambo Jimmy, som kommer från Rasbo, för att ta nästa steg och flytta ut på landet. Valet blev ett torp i Rasbokil.
– Idén föddes tidigt i vår relation. Jimmy får panik av att bo i en storstad och bodde redan ute på landet. Och jag vill bo närmare min familj i Uppsala.
Torpet har en stor trädgård och gott om plats för parets djur, getter, katter, höns och en och annan fladdermus. Alla djuren har fått namn efter familjemedlemmar och är inte meningen att ätas upp.
– Vi äter knappt äggen, säger Daniel Pramberg.
Idén är istället att djuren ska bli fler.
– Getterna bli könsmogna i höst så om allt går bra får vi killingar till jul. Och så hoppas vi på kycklingar i sommar.