För om alla färger kan vara rätt, så kan ett färgval absolut bli fel, om det inte görs med hänsyn till personligheten hos den som ska måla om ett vackert ting eller hus, liksom det ska passa med den omgivande miljön.
Så när hon som certifierad färgsättare utforskare kundernas karaktär för att lotsa dem rätt är det mycket som spelar in.
– Det är mycket psykologi. Och det finns inget som är omodernt eller fult. Men det ska vara på rätt plats.
Med erfarenhet från många kundbesök avfärdar hon också eventuella fördomar som att det finns typiskt manliga respektive kvinnliga färger. Eller att det med närmast lagbunden automatik uppstår svåra diskussioner och oenighet när äkta par ska försöka hitta en gemensam färglinje.
– Om det kommer in ett par kan de ha väldigt olika åsikter och ibland nästan vara lite osams. Men när man börjat prata visar det sig oftast att de inte tycker så olika.
Anneli Weinert Stenberg förklarar med några kulörexempel som kan vara laddade, som kan ha väldigt olika betydelse för olika personer och som därför behöver förtydligas.
– Gul måste inte vara pippigul och orange kan vara väldigt många olika toner. Så när de väl valt har de egentligen samma åsikter. Då kan jag gå vidare och ge råd om färger, exempelvis i förhållande till möbler.
Om föreställningen om typiskt maskulina och feminina färg- och inredningsteman säger hon:
– Det har inte med man och kvinna att göra, snarare att det finns olika stilar.
Hon tar som exempel en tuffare industritrend, med typiska attribut som plåtskåp, industrilampor, skinnsoffor och kanske svarta tapeter.
– Visst är det en mer maskulin touch, men det kan ju lika gärna bo en kvinna så.
Som kontrast beskriver hon en mer romantisk miljö i ljusa färger och med blommor.
– Så kan ju lika gärna en man bo. Så tänker jag och det brukar kunderna fatta. Och jag brukar börja med att fråga dem vilken stil och personlighet de är. Jag försöker inte sälja på dem en stil de inte är mottagliga för.
Färghandlarens egen favoritfärg är vinröd, som ger henne associationer till något varmt och kärleksfullt. Så om inte själva färghandeln i Skärplinge av tradition och hänsyn till omgivningen gör sig bäst i sin herrgårdsgula färgdräkt borde hela huset vara vinrött. Affärsrörelsen som paret Weinert Stenberg driver har nämligen uppstått av mänsklig värme och kärlek. ”En kärlekssaga som slutade i en järnaffär” skrev lokalpressen när paret flyttade in och tog över det som tidigare och under åtskilliga decennier varit institutionen Mannes järnhandel.
– Thomas och jag hade inte varit ett par så lång tid, men vi hade jobbat tillsammans väldigt länge, berättar hon om tiden då de såg sig om efter något nytt.
– Vi hade brutit upp från tidigare förhållanden, bodde i Gävle och skulle hitta ett hus som passade för tre plus tre barn.
I den vevan fick de tips om ett hus till salu, där det tidigare funnits järnhandel.
– Jag visste inte ens var Skärplinge låg och hade inte tänkt bo här. Men när vi kom hit blev vi förtjusta i huset, dess historia och familjen som bott här.
Efter att alla barnen gett klartecken föll valet på Skärplinge, både för att bo och för att väcka nytt liv i Mannes järnhandel som varit stängd något år.
Paret drog nytta av sin mångåriga erfarenhet från järnbranschen. Att färghandel senare skulle bli tyngdpunkt i verksamheten, var inget de visste då och troligen heller inget som skulle ha vållat bryderi om de kunnat se in i framtiden:
– Det var en ja-period. Vi var nykära.