Birgit Landberg har en vacker utsikt över Stenskärsviken från sin altan. På räcket hänger en svart baddräkt på tork. Den är från Birgits senaste dopp nere vid den egna bryggan.
– Förra veckan hade vi 20 grader här i viken, det är så skönt att man kan bada, säger hon.
Hon har prytt det lilla utebordet med en vass med blommor. Längre ner på klippan står hennes egengjorda fyr. Lampan är en lykta som hennes pappa fyndad på auktion för länge sedan. På kvällarna tänder hon fyren så att båtarna ska hitta rätt.
Birgit Landberg har bott permanent i huset vid Stenskär sedan 2000. Hennes föräldrar flyttade huset från Norrskedika 1946.
– Det gäller att inte var rädd för ormar och mörker när man bor här, jag har mina två katter Lelle och Totte, uppkallade efter mina bröder, som sällskap, säger hon.
Som ung flicka lämnade Birgit Norrskedika i hopp om att hitta en man, med ett enda krav:
– Jag ville gifta mig med en bonde. Men det fanns ju inget ”Bonde söker fru” då. Jag brukar titta på programmet och har tänkt att jag skulle skriva, men nu är jag ju för gammal.
– Men jag gillade i alla fall djur så mycket att jag ville jobba med det, men det blev människor i stället, fast det kanske är jämförbart.
För Birgit hamnade i Stockholm hos en lärarfamilj där hon arbetade som hembiträde under en tid tills hon insåg att hon ville utbilda sig till sjuksköterska. Vilket hon gjorde på S:t: Eriks sjuksköterskeskola i tre och ett halvt år.
1958 var hon färdig. Då började hon arbeta på Mörby lasarett, som i dag är Danderyds sjukhus. Hon hann även med att gå en narkoskurs i Göteborg och en intensivkurs i Gävle där hon sedan bosatte sig. Och där sa det klick på en nyårsfest 1967.
– Fast han hade bara varit bonde tidigare. Nu var han manschettarbetare, alltså han satt på ett kontor hela dagarna.
1972 fick de sin första dotter, Marie och strax därefter kom dottern Anna. I mitten på 90-talet skilde de sig.
Birgit bodde då kvar i Gävle tills chefen på sjukhuset frågade om någon ville ha tjänstledigt.
– Jag anmälde mig och sökte mig då till Tierp inom hemsjukvården. Det var ju annat än att söva folk hela dagarna för att sedan försöka väcka dem. Nu kunde man ju pratat med vårdtagarna.
Men det var inte enda anledningen:
– Jag hade ju träffat en kille på dansen i Norrskedika som bodde utanför Skärplinge. Han var nyskild så jag tog över honom, för året därpå gifte vi oss. Han hade en gård, som han tyvärr inte orkade med som han sålde.
De nyförälskade paret flyttade då till Gräsö och Birgit började arbeta i Östhammar inom hemsjukvården.
– Men efter ett tag bestämde vi oss för att vinterbona huset här i Stenskär och flytta hit.
Sedan 2006 bor Birgit själv i huset. Hon är engagerad i Stenskärsklubben där hon sitter med i styrelsen. Där är hennes främsta uppgift att sälja t-shirts, linnen och kepsar med Stenkärs-tryck på.
Birgit ägnar även en hel del tid åt trädgården. Dagen innan hennes födelsedag, det vill säga på söndagen, ska hon ha öppet hus för släkt och vänner och till dess håller hon på att piffa till trädgården med nya stenplattor. Kanske inte helt själv, även att hon är en aktiv 74-åring:
– Jag spelar ofta boule med Rospiggen-föreningen. En gång i veckan går jag på gymnastik och två gånger i veckan går jag på gym i Öregrund, mest för att må bra och för att få den sociala biten.
Men ett av hennes främsta intressen är loppisar och auktioner. Birgits pappa hade järnaffär i Norrskedika, vilket hon tror har bidragit till hennes stora intresse för gamla saker. Varje lördag på somrarna står hon vid den stora bakluckeloppisen i Norrskedika och säljer prylar.
Innan vi lämnar vill hon visa en sak. I källaren har hon flera rum fyllda med loppissaker: en matkällare fylld med glas och ett annat rum med bananlådor fyllda med fyndgrejer från auktioner. Även en bar som ska användas till helgens firande har fått plats i ett rum källaren.
– Jag har sytt fast livremmar på barstolarna så att man inte ska ramla av, säger hon och skrattar. Snart 75 år.