Ödmjuk, öppen och välkomnande är tre ord man skulle kunna beskriva snart 60-åriga Adéle Aranki Nassar med. Som 19-åring kom hon med sin mamma från Jerusalem till Uppsala. I Uppsala befann sig redan samtliga av hennes syskon. Alla hade kommit till Sverige tack vare olika stipendium.
När hon anlände hit kunde hon några svenska ord och uttryck, tack, nej och min älskade, du är som en ros. Att hon på drygt ett år lärde sig att tala svenska menar hon att hon har barnen att tacka för.
– Det bästa sättet att lära sig ett främmande språk på är genom barnen. Jag samlade på mig svenska under tiden som barnflicka. Arbetet blev som en enda lång språklektion.
– Barnen är inte rädda för att säga att man uttalar ord fel och de upprepar samma ord utan att bli trötta på det.
Efter ett otal kurser på universitetet i allt ifrån svenska och statskunskap till psykologi och arabiska började Adéle Aranki Nassar arbeta som familjepedagog och tolk på flyktingmottagningar. Hon arbetade både för kommunen och som assistent till barn med funktionshinder i Gävle, Ljusdal, Östhammar, Enköping, Sundsvall och Umeå innan hon flyttade tillbaka till Uppsala.
Efter några år sökte hon arbete på Uppsala universitet. Det var en tjänst som forskningsassistent på Institutionen för freds- och konfliktforskning som utlysts.
– I grund och botten var jag inte politisk insatt eller intresserad, men jag var intresserad av en fast anställning och så småningom växte både intresset för ämnet och kunskapen i det.
Adéle Aranki Nassars stora intresse är hennes palestinska kulturarv. Även matlagning och den egna grönsaksodlingen hemma i trädgårdslandet i Örsundsbro roar henne. I trädgårdslandet odlar hon pumpa, lök, potatis, tomater, gurka, bönor, örter och massor av blommor.
Adéle Aranki Nassar har en stor bit av sitt hjärta kvar i hemlandet. Det ser man också när man tittar runt i hennes arbetsrum på Gamla Torget i Uppsala. På väggarna hänger kartor över Palestina, ett släktträd, en bild över hemstaden Taybeh, en torkad olivkvist och på fönsterkarmen står en stor kaktus som kommer från Jerusalem. På dataskärmen visar hon ytterligare en bild av hembygden och på byrån, skrivbordet och bokhyllan står otaliga fotografier hemifrån.
Men de flesta bilderna föreställer dottern Agnes som hon säger är ett mirakel.
Agnes föddes med ett gravt hjärtfel men efter en lyckad operation blev hon frisk och i dag läser 19-åriga Agnes juridik på Uppsala universitet.
– Att jag fick Agnes är det bästa som har hänt mig. Varje morgon och kväll kramar vi om varandra.
Som snart 60-åring menar Adéle Aranki Nassar att hon hunnit bli en vis dam som har lätt för att hantera olika sorters människor och situationer. Hon ser bara fördelar med att åldras. Och varje födelsedag blir det firande i dubbel bemärkelse då den infaller på juldagen.
– Det är en gemensam fest med Jesus, säger hon och drar på smilbanden men medger att det inte är den bästa dagen att fylla år på.
– Då är det ändå så mycket annat så det är klart att det inte är så roligt, men det går an. Hela den kristna världen firar ju mig ...