På lågstadiet skrev hon en gång en uppsats under rubriken "Vad jag vill bli när jag blir stor". Hon skrev: ”Jag vill bli sjuksköterska, inte för att tjäna pengar utan för att hjälpa andra människor”. Så blev det också, fast många, många år senare. Vi träffas på Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, i professor Tanja Tydéns rum – kanske väljer hon det för att hon var hennes handledare, och den som en gång gav henne möjlighet att forska.
Maria Grandahl berättar om en lycklig uppväxt där barnen fick ta plats. Föräldrarna var konstnärliga; pappa silversmed och möbelsnickare, mamma operasångerska.
– Pappa var extremt före sin tid, saftade, syltade och skötte all markservice. Senare åkte han upp från Göteborg för att ta hand om barnen när min man jobbade och jag var stand by som flygvärdinna.
Som liten satt hon ofta på Storan i Göteborg; hennes mamma var sångpedagog på Musikhögskolan.
– Jag brukade vakna av cymbalerna i slutet, säger Maria Grandahl vars äldsta dotter Hannah går i mormoderns fotspår och utbildar sig till operasångerska.
I hela sitt liv har hon arbetat med människor, men det dröjde innan hon blev sjuksköterska – egen ohälsa kom emellan. Efter gymnasiet var hon reseledare i franska Alperna (och åkte mycket skidor privat). Åter i Göteborg arbetade hon som husfru på Hotell Sheraton. På 90-talet träffade Maria Grandahl sin make Lasse och började som receptionist på Hotell Gillet i Uppsala. De bosatte sig i Länna. Trots pendlingsavståndet – särskilt när döttrarna var små och skulle skjutsas till fäktning, tennis och andra aktiviteter – tycker hon fortfarande att det överträffas av miljön.
Hon arbetade sedan ”i tio roliga år” som flygvärdinna under SAS sista glansdagar.
– Det var en fantastisk tid med inspirerande kolleger. SAS var en bra arbetsgivare, duktig på att stärka det positiva. Det skulle landstinget behöva mer av!
Hon utbildade sig också till barndomens drömyrke, och började som sjuksköterska på Barnsjukhuset. Men det stannade inte vid det. Maria Grandahl har alltid varit intresserad av folkhälsa, och när hon upptäckte att ämnet fanns började hon plugga.
– Det var precis den utbildning jag drömt om, säger Maria Grandahl som 2009 tog en medicinsk master i folkhälsa, och fortsatte sedan som doktorand paralllellt med jobbet på Barnsjukhuset.
– Jag hade inte tänkt doktorera från början, men det var ju så roligt, utbrister hon och berättar om intervjuer hon gjort med bland annat kvinnor från Mellanöstern och Nordafrika – en del i burka.
– Ändå hade jag fått höra att de nog inte skulle vilja tala om kroppen. Men det blev så spännande och givande intervjuer.
Maria Grandahl forskar i dag på 75 procent vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, och vikarierar som lektor på Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.
Hennes forskning handlar främst om att förebygga cancer orsakad av humant papillomvirus, hvp. Vaccinet ingår sedan några år i det allmänna vaccinationsprogrammet för flickor, men täckningsgraden är betydligt lägre än för andra vaccinationer
– Det är helt fantastiskt att det finns ett vaccin som skyddar mot ett virus som kan orsaka cancer! Eftersom jag är också intresserad av jämlik hälsa anser jag att även pojkar bör ingå i vaccinationsprogrammet, och lobbar starkt för det. Hon är i sin nuvarande forskning särskilt intresserad av orsaker till att föräldrar väljer att avstå från vaccination för sin dotter.
– Jag vill undersöka faktorer som både hindrar och främjar ett välfungerande vaccinationsprogram, särskilt ur skolsköterskornas perspektiv. De är nyckelpersoner.