Dagens jubilar Mats Josephson fick glasögon vid tre års ålder och därmed en ny syn på tillvaron. Han berättar att ett brinnande idrottsintresse och närheten till Svartbäcksplan gjorde att han fick ha tre par glasögon: ett på näsan, ett hemma i reserv och ett på lagning hos optikern. Glasögonen kom också senare att ge namn åt den under en tid lokalt världsberömda sånggruppen Los Cobras, där han var en av tre glasögonprydda medlemmar.
Han växte upp på Gamla Uppsalagatan, gick i skolan på Seminariet.
– Men jag var så oerhört begåvad att jag fick hoppa över andra klass, vilket inneburit att jag sedan dess alltid varit yngst i klassen, säger han med en blandning av låtsat allvar och självironi.
De stora upplevelserna under barndomen var annars när han fick följa med sin pappa, kamrer på Modins Bil, och bilförsäljarna på Studenternas och se på Vesta fotboll och Sirius bandy.
– Där satt de allihop, i trenchcoat och hatt, och så lilla jag. Och ishockey, Almtuna såg jag. Ingen har frusit som jag på Studenternas och på Fålhagen, minns han.
Kanske det var i den vevan han togs i upptuktelse för en förseelse på skolgården och fick uppge sitt namn för studierektorn: ”Josephson” – med ph som i sophink”, blev svaret, vilket renderade honom en örfil. Så var det på den gamla goda tiden.
Han tog så småningom studenten ”utan glans, om man bortser från blänket i den trombon som införskaffades efter att jag hässjat hö en sommar hos morbror Ragnar”, som han skriver i ett mejl. Han hade planer på att bli veterinär, eventuellt jägmästare, och började läsa in en fil kand som komplettering till studentbetygen.
Mats Josephson beskriver sina studier som långa och framgångsrika, långa eftersom de tog väldigt många år och framgångsrika eftersom alla betygen haglade in sista terminen, då han insett att universitetsstudier, vid sidan av studentliv och musicerande, också innefattade läsande av kurslitteratur.
– Jag gick utanför S-Närkes nation och mötte en bekant som sa att han skulle börja på IHR. Det visste jag knappt vad det var men tyckte det lät bra. Så jag sökte dit och kom in, berättar han om hur han kom till Institutet för högre reklamutbildning.
– Det där passade mig perfekt. Inga fria studier. De sade att det skulle vara fria lördagar, men å andra sidor lade de alla tentor på lördagarna, tio på våren och tio på hösten.
Under studierna hade han haft sommarjobb på Statistiska centralbyrån och den han delat rum med där var den som sedan skötte antagningen till nya tjänster på Gumaelius Annonsbyrå när Mats Josephson sökte dit efter IHR.
– Där var jag i fyra år. Sedan hade jag pendlat klart. Men pendlandet då var ju ett rent nöje jämfört med hur det tycks vara i dag.
Därefter hamnade han i det som sedan blev Hera Uppsala, blev delägare där och vann nedre korpserien i handboll med sitt lag, ”förstärkt” med krafter från de mest skilda håll. Efter en tid lyssnade han på gode vännens Lars-Olof Naesséns lockord och bildade med honom Konsultförlaget, senare Uppsala Publishing House.
Efter en tid bildade han också skivbolaget Sittel, namngivet med utgångspunkt i det latinska gruppnamnet för nötväcka, Sitta, som funnits i logotypen för bokförlaget.
– Att vi skulle ha en fågel som symbol förstod vi, för det hade ju gått bra för Penguin, förklarar Mats Josephson, som sedan drev skivbolaget tills det köptes upp av Naxos.
– Så det blev omkring 100 broschyrer, 100 böcker och 100 skivor, sammanfattar han sitt yrkesverksamma liv som reklamman, förläggare och skivbolagsdirektör.
Numera bor han stora delar av året i Skåne på en gård med tillhörande galleri.
– Förutom galleriverksamheten har vi också haft en del konserter där, bland annat med kabarén, säger han och menar de i lika delar pedagogiska och underhållande konserter med Peter Lind and the Cabaret Band som började med Louis Armstrong-kabarén och som följts av föreställningar om senare skeden inom jazz- och underhållningsmusiken, nu senast med Let the good times roll, om den osannolika kombinationen Louis Jordan, Louis Prima och Johnny Bode, som när intervjun gjordes gick för utsålda hus på Reginateatern.