På väl synlig plats i det Nobelska hemmet hänger Scoutlagen, vackert präntad och inramad. När jag frågar Peter Nobel om han varit scout får jag ett kort men klargörande svar:
– Ja, jag var scout, men jag var också en lymmel, så jag skickades till Lundsberg och då fick jag den där av farfar.
Lymmelaktigheten bestod i att han hade underbetyg i viktiga ämnen och nedsatt betyg i ordning och uppförande.
– På Lundsberg upptäckte de att jag hade en medfödd hörselskada, och den kan förklara varför jag inte alltid följde med på lektionerna som jag borde, kommenterar han.
Efter studenten läste han ett par år vid Stockholms högskola och läste folkrätt och filosofi i Göttingen en termin. Tyska hade han annars lärt sig tidigt, då hans första år tillbringades i Siebenbürgen, eller Transsylvanien, där hans far byggde ett kraftverk. Där talades en märklig tysk dialekt, inte minst av hans barnsköterska, och detta blev hans första språk, åtminstone vid sidan av svenskan.
1953 kom Peter Nobel till Uppsala och han har stannat där sedan dess.
– Under studenttiden ägnade jag mig mycket åt spexande. Jag har varit med, som författare och på scenen, i två av de klassiska spexen: Stockholms nations Viva Costa va de Villa, som utspelades i en latinamerikansk banan- och guanorepublik, och Juvenalordens Gustav III, meddelar han, icke utan viss stolthet.
– Dessutom kom jag trea i ett distriktsmästerskap i hinderritt 1955. ”På tredje plats kom den lovande unge ryttaren Peter Nobel” stod det i Upsala Nya. Det är nog enda gången jag blivit omnämnd på sportsidorna där, lägger han till.
Efter studentlivet, som blev omfattande, följde yrkeslivet. Han var under ett tjugotal år advokat på dåvarande Advokatfirman Chrysander. Under den tiden var han också kommunalpolitiskt aktiv, i socialnämnd och Stadsteaterns styrelse, var notarius publicus och satt i Advokatsamfundets styrelse.
– Det hände saker, säger Peter Nobel och berättar hur han 1974 på uppdrag av Amnesty International var i Israel och Syrien för att intervjua krigsfångar på båda sidor och utreda anklagelser om tortyr. Sedan följde flera uppdrag i Afrika som gällde flyktingar och mänskliga rättigheter.
– Mitt arbete kom därefter att domineras av flyktingärenden. Det kändes mer färgstarkt att biträda en frihetskämpe från Kurdistan än en rattfyllerist från Enköping, förklarar Peter Nobel.
Han skrev om invandrares rättigheter och om flyktingrätt i Afrika. Det belönades med att han utsågs till hedersdoktor i juridik.
– Redan när jag lämnade Chrysanders hade inkomstklyftan mellan affärsjurister och dem som ägnade sig åt humanjuridik blivit så stor att jag sade att det till slut bara skulle vara idioter eller idealister, eller i värsta fall en blandning av båda, som ägnade sig åt humanjuridik. Och där är vi i dag, säger Peter Nobel.
Mycket av hans senare yrkesverksamhet torde vara välbekant. 1986 utsågs han till Sveriges första diskrimineringsombudsman och 1991 blev han generalsekreterare för Röda Korset och 1998 expert i FN:s kommitté mot rasdiskriminering.
Även som pensionär har han fortsatt sin verksamhet.
– 2007 hade det inträffat ett antal vårdhemsskandaler och jag försökte reda ut vad som gjorts. Jag fick titta i de kommunala pärmarna, där allt satt huller om buller. Jag fick veta att kommunens tillsyn av vårdhemmen bedrevs per e-mejl, säger en ännu lätt chockad Peter Nobel, som vid ett senare besök konstaterade han att pärmarna blivit mer strukturerade, men han är inte så säker på att tillsynen har blivit så mycket bättre.
– Det är hemskt mycket nu. De stora frågorna det senaste året har varit frågan om samernas rättigheter och om hur Sverige förhåller sig till mänskliga rättigheter. Vi får ju en massa kritik av FN:s tillsynsorgan och det väcker väldigt lite uppmärksamhet, konstaterar Peter Nobel.