Lugn och ro. Sällan använda ord för Östen Käll, byggnadssnickare och teatertalang som i dag fyller 60 år. Efter några hårda smällar har den evige entusiasten börjat varva ner. Bland annat med broderi.
Livet gick för fort för Östen Käll. I december förra året drabbades han av en akut hjärtinfarkt och hans liv räddades av ambulanspersonalen på väg till sjukhuset. Nu har byggnadssnickaren fått lära sig att slå av på farten.
– Efter hjärtinfarkten fick jag höra att jag måste ta det lugnt. Problemet är att jag inte vet hur man gör, säger Östen Käll.
Sambon Kristina Zetterberg visar en broderiduk med två röda broderade blomsterkransar i rött, orange och grönt. Östen köpte duken till sambon men när mönstret visade sig för smått för henne, tog han över.
– Det här med broderi är jag nog ensam om bland gubbarna i socknen, säger han och skrattar.
Östen Käll är envis, rastlös och har svårt att säga nej. Redan som 15-åring blev han engagerad i Valö-Forsmarks hembygdsförening med en ambition att förändra. Han var trött på gamlingarna som tjafsade om kaffekoppar och bordsporslin och som yngsta medlem i föreningen ville han röra om i grytan. Sedan dess har han hunnit med amatörteater, fotografering, släktforskning, ordförandeskap i Röda Korset, ansvarspost i Valö hem och skola och tio år som lekledare vid Valö midsommarfirande.
– Rastlösheten kommer från min pappa, säger han.
Östen Käll har fått lära sig att ideellt arbete och familj är svårt att kombinera. Efter en konkurs på byggfirman under 1980-talet rasade ekonomin samman och Östen Käll fick sälja sitt nybyggda hus. Han förlorade också äktenskapet till sin dåvarande fru. Anledningen till konkursen var en kundbeställning på 200 000 kronor som aldrig blev betald.
– Ring till Östen, han fixar det!
– Så brukade det låta. Och dum som jag var gjorde jag ju det. Det blev en insikt för mig.
Nu har Östen Käll lärt sig att säga nej och han beskriver det själv som att bli kvitt sina bror duktig-komplex.
– När någon kallade mig för bror duktig så kändes det som ett slag i magen, men det var ju sant.
– Lite av det där finns kvar, kommenterar sambon.
Östen Käll jobbar fortfarande heltid som frilansande byggnadssnickare och medverkar vid Österby herrgårdsspel sedan tjugo år tillbaka.
Det historiska spelet som sätts upp varje vår och sommar kallas Jernets fångar och utspelar sig i vallonsmedjan där Östen Käll spelar rollen som avliden smed och berättare. Han ser teatern som en plats för gemenskap och uppskattning och han trivs på scenen.
– En gång kom Elsie Johansson fram och tackade efter en föreställning, då kände man sig stolt, säger han.
Nu bor han tillsammans med sin sambo i Forsmark. Paret träffades på en dans i Månkarbo för sjutton år sedan och hyr sitt hus i centrala Forsmark sedan sju år tillbaka. Och trots att han inte byggt huset själv trivs han bra. Bokhyllorna i enplansvillan har han fyllt med gamla tidningsutklipp från teaterföreställningar och bostadsbyggen som han medverkat i. Han berättar att han signerar varje hus han byggt med en liten kloss med hans namn som sedan byggs in i någon av väggarna.
– Det här med att lämna något bestående kvar efter sig har blivit viktigt för mig och även om jag inser att livet går vidare utan mig så känns det bra att få göra avtryck.
I hyllorna varvas moderna artiklar från Hus och Hem med kartor fyllda med Östens egen släktforskning. I 25 år har han spårat sitt ursprung och i tjocka pärmar ryms släktens historia ända tillbaka till 1700-talet.
MFMMMMF står längst upp på en av sidorna och betyder morfars, mormors, mormors, far. Men nu har Östen Käll lessnat på att titta bakåt och ser framåt i stället. Med fem barnbarn och en annalkandes pension trivs han med livet.
– Det blir inte jobb till 75 för min del. I mitt orange kuvert stod det 66 år och det tycker jag låter alldeles lagom.