Präglad av åren till sjöss

Till sjöss i 24 år och just hemkommen från en skidresa är Rikard Sahl solbränd och glad. Men han oroar sig för att Sverige hamnar på efterkälken.
- Jämfört med Norge och Danmark vet svenskarna i allmänhet väldigt lite om sjöfart. Våra ungdomar har nu världens chans till ett bra jobb och till internationell karriär om de satsar på sjöfart. I hela världen råder en enorm brist på sjöbefäl, främst maskinbefäl. Tjejer och killar med teknikintresse kan på fyra år utbilda sig till sjöingenjör. De behöver inte jobba till sjöss jämt.

Med armarna om rodret och med en sjömansmössa till låns hade inte fyraårige Rikard Sahl kunnat ana att sjön skulle gå som en röd tråd genom hans liv. Ombord på M/S Gripsholm, flaggskepp hos det anrika rederiet Svenska Amerikalinjen, reste han och familjen från Göteborg till New York. Allt medan medresenärer plågades av sjösjukan i sina hytter, överväldigades gossebarnet av den stora oceanen.
- Jag stod på däck och stirrade på vågorna. Vågor fascinerar mig än i dag.

Tolv år senare stod Sunnerstapojken inför ett avgörande. Det var så svårt att välja en gymnasielinje att han helt lät bli. Med föräldrarnas välsignelse (pappa var läkare och mamma förskollärare) tog han ett år till sjöss för att fundera över sin framtid och samla på nyttig erfarenhet.
Han samlade på erfarenhet. Ombord på M/S Nordland utförde den unge jungmannen allehanda uppgifter; han målade, skurade, knackade rost, höll utkik från bryggan och var med vid förtöjningen.
- Det har präglat mig en hel del. Jag fick ta hand om mig själv och lära mig att veta hut. Jag lärde mig att man ibland måste göra saker fastän det inte är roligt. Det var då jag fick i mig envishet och jävlar anamma.

Väl tillbaka från resan mellan Polen och Spanien via Australien och Shanghai hade han inte kommit närmare sitt gymnasieval. Däremot yrkesvalet.
Tre år senare blev han en av branschens yngsta styrmän. Och eftersom ansvar triggar honom förkovrade han sig ytterligare och blev sjökapten. Sommaren 1981 förde han befäl över turistfartyget kung Karl Gustav mellan Uppsala och Sigtuna. I många år förde han befäl på Viking Lines färjor.

Även då han arbetade på torra land var det med anknytning till sjön: haveriutredare för sjöförsäkringar, lots på Mälaren och Landsorts lotsplats, operativ chef och sedermera högste chef för Kapellskärs hamn.
- Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Det enda jag har gått miste om till sjöss är fotbollen. Som pojke lirade jag i Sunnersta AIF och det hade varit kul att spela vidare och se hur långt jag kunnat komma.

Färderna runt om i världen och mötena med allsköns kulturer och människor har fått honom att vidga vyerna och bli ödmjukare.
- Det svenska sättet är inte nödvändigtvis bäst. Många år som kapten på åländska Viking Line har präglat mig starkt. I Sverige är vi lite väl demokratiska i vårt beslutsfattande. Det går alldeles för lång tid från ord till handling.

Snabbhet kan utgöra skillnaden mellan liv och död i krissituationer. Under sina 24 år till sjöss i ledande befattningar upplevde han en och annan kris.
- Jag orsakade inte men var med om grundstötningar och bränder och var nära att kollidera några gånger. När det är kris är jag maximalt fokuserad. Men vi måste förstå att vi aldrig kommer att besegra naturkrafterna och ska heller inte försöka. Havet måste vi ha respekt för, säger Rikard Sahl.

Präglad av åren till sjöss

Han har arbetat med sjöfart på ett eller annat sätt i snart 25 år. Vågor fascinerar honom än i dag.