Det är ett avspänt kommunalråd vi träffar, om än med lite ont i ett knä. Hon och sambon har precis återkommit från en vistelse i Ljungdalen och en fjällvandring i Helags, där de fiskat bäcköring på Flatruet.
– Fjällstationerna är fantastiska, och duktiga på utveckling. Vi åt som på finrestauranger – lokal mat och duktiga kockar – och träffade folk med olika bakgrund eftersom det var bordsplacering. Klarar man sånt på fjället med lönsamhet borde det funka även runt svenska storstäders landsbygd.
Maria växte upp i Bonäset, Örnsköldsvik, där pappa var lärare och mamma sjuksköterska. Natur och miljö var tidigt stora intressen, och hon var aktiv i Fältbiologerna. Hon praoade på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, där hon också fick sitt första jobberbjudande, två dagar efter studenten.
– När mina föräldrar kom hem efter en resa fann de en lapp på köksbordet: ”Har flyttat”.
Hon jobbade på Avdelningen för ryggradslösa djur, bland annat i museets valbenssamling, och ansvarade för spritförrådet. Med jämna mellanrum såg hon till att de konserverade fiskarna i glasburkar, bland annat Linnés fisksamling, fick påfyllning.
– Jag hade inte fyllt 20, och det hände att jag fick i uppdrag att beställa ett ton sprit i stöten till samlingarna. På den tiden kunde man få rätt roliga och intressanta jobb direkt efter gymnasiet!
Sedan läste hon biologi och geovetenskap i Stockholm fast det var nära att hon hamnade i Uppsala.
– På Naturhistoriska talades det varmt om limnologen här i stan, och viss erfarenhet av fiskar hade jag ju.
Efter sin biologexamen inventerade Maria växter på älvstränder innan hon började på Naturskyddsföreningens förlag. Därifrån rekryterades hon raskt till informationsavdelningen.
– I början av 90-talet handlade det om regnskogar och att handla miljövänlig. Jag bidrog till ett genombrott för miljömärkning på tvättmedel, säger Maria, som fortsatte yrkeslivet i samma riktning: KRAV i Uppsala.
På Konsumentverket, där hon jobbade i tre år, fanns det folk som tyckte hon ”gick över till fienden”, näringslivet, när hon blev projektledare för Coops Änglamark. Efter fem år där arbetade hon som konsult och egenföretagare, utvecklade miljövänliga varumärken och hjälpte bönderna i Uppland att starta Upplandsbondens. Så förutom 50-årsdagen kan Maria även fira tioårsjubileum som politiker.
– Det är UNT:s förtjänst, och väljarnas förstås. Reportern som intervjuade mig då tyckte jag skulle bli politiker, säger Maria som skrattande berättar att hon kastade ur sig att det ”kanske var dags att ta lite samhällsansvar”. När intervjun publicerades löd rubriken ”Hon vill bli politiker”.
– Trycksvärtan hann knappt torka innan Niclas Malmberg, då Mp-kommunalråd, ringde på morgonen och frågade:”När börjar du?”.
Maria värjde sig med att det handlade om en tidningsanka, men de träffades över en lunch och resten är historia.
– Och jag kan nu berätta att det var fler partier som kontaktade mig.
Under åren som pressekreterare åt språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson ”lärde hon sig” Miljöpartiet.
– Det var en fantastisk möjlighet – och en oerhört lärorik tid.
Utvecklingen av Uppsala till en modern, hållbar stad ligger henne varmt om hjärtat, liksom snabba spårvägar.
– Samtidigt har vi ansvaret att skydda natur- och kulturhistoriska världen.
Sambon Johan träffade hon 2010 på tåget hem till Ångermanland. Det var dagen före julafton, tåget blev stillastående i 30 graders kyla, och ombord uppstod många spontana samtal. Ett av dem fick större konsekvenser.
– Trots att Johan inte kollat på fåglar tidigare och jag är ganska ringrostig, har fågelskådning sedan några år blivit ett stort gemensamt intresse. Vi har en kryssarlista tillsammans.