Han för numera en rätt ordinär pensionärstillvaro med familjeumgänge och teaterbesök och läser gärna tidningarna på nätet där han befinner sig i hemmet på Gotland. Debatten inför den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet, som för övrigt hålls på hans 85-årsdag, har följts med stort intresse, men på frågan om han har några åtaganden numera svarar Ola Ullsten skämtsamt:
– Jag klipper gräsmattan. Det börjar krympa med sysselsättningen, man är mindre användbar i den här åldern.
Det är i sådana termer han talar om sin karriär, att vara användbar, nyttig. Meritlistan är lång. Från att ha arbetat som socionom, ledarskribent på Dagens Nyheter och politisk tjänsteman valde han att satsa helt på politiken och blev riksdagsledamot 1965. Sedan dess har han varit partiledare, biståndsminister, statsminister och utrikesminister.
Åren 1976–82 var en turbulent tid då kärnkraftsfrågan splittrade politiken. Fälldinregeringen fick avgå och Ola Ullsten fick i uppdrag att bilda en folkpartistisk regering. Under den korta regeringstiden – ett år – drev de bland annat igenom förbud mot könsdiskriminering på arbetsplatserna och ett förbud för svenska företag att investera i apartheidregimens Sydafrika. Jämställdhet, miljö- och biståndsfrågor har alltid legat honom närmast hjärtat.
Resultatinriktad har han också varit. Som utrikesminister fick han en brinnande fråga i knät när den kärnvapenbestyckade sovjetiska u-båten U 137 gick på grund i Karlskronas skärgård. Ullsten och statsminister Fälldin hade sitt fokus på att ”ställa ryssarna mot väggen”, men inte mer än att de skulle ge med sig, och att Sverige skulle bli av med u-båten utan manspillan.
– Det fanns de som sade, ”varför tog ni inte upp den, när ni hade dem på så nära håll?”.
– Men det är inte så man ska bedriva diplomati. Man ska se till vilka resultat som är eftersträvansvärda. Och det tycker jag nog att vi lyckades ganska bra med.
Hjärtefrågorna fortsatte han att arbeta med efter åren som politiker och ambassadör i Italien och Kanada. I 16 år var han ordförande i The World Commission on Forests and Sustainable Development, där han kunde driva miljöfrågor på internationell nivå. I många år arbetade han också fram rekommendationer och förslag för att främja internationellt samarbete inom Interaction Council, tillsammans med andra stats- och regeringschefer. En statsministertitel kan vara effektiv långt efter mandatperiodens slut.
– Före detta titlar kan vara användbara politiska verktyg för att uppnå resultat. Framför allt på energins område.
På senare år har det skrivna ordet engagerat honom, han läser mycket och har skrivit en memoarbok om sitt politiska liv, ”Så blev det”. Efter att ha delat sitt liv mellan Sverige och Kanada bor han nu permanent i Sverige. Ola Ullsten fyller 85, men han tänker inte så mycket på åldrandet säger han. Åtminstone inte sitt eget.
– Nej, det är något som pågår i bakgrunden. Och som förr eller senare får sitt resultat.(TT)