Det frasar om träningskläderna när Christer Wärngren tar trappen i stora kliv upp till UNT:s redaktion. Veteran-VM i bordtennis eller pingis pågår i Stockholm. Där är han tävlingsdeltagare, men han har en spelfri dag.
– Det är mitt första VM någonsin och jag har faktiskt kommit till slutspel i både singel och dubbel. Det var ju fint att det äger rum i Sverige just det året jag fyller femtio och kan flytta upp en åldersgrupp. Men vi får väl se hur det går, säger Christer Wärngren.
Den junidag vi ses är det 3 500 veteranpingisspelare från hela världen i Globen och det står 200 pingisbord i idrottsarenans lokaler.
– Det är faktiskt världens största veteranidrottshändelse. Det är roligt att jag har fått vara med om att arrangera det. Det är kul att tävla också. Men kineserna är väldigt bra ...
Han är vältalig och öppen med att berätta om sig själv. Hur han började spela pingis som barn i Norby, Uppsala, till exempel. När familjen flyttade till Alunda när han var i tolvårsåldern gick han med i pingisklubben där, men slutade spela när han var i tjugoårsåldern, ”för han fick för mycket annat i huvudet”. I 35-årsåldern återupptog han spelandet och hamnade då direkt i veteranklassen. Numera är han ordförande i Upplands Ekeby IF bordtennis, där han också är tränare och ledare. Han är en synnerligen aktiv division två-spelare och tycker att han klarat sig hyfsat hittills i tävlingar.
– Jag har tränat ett par gånger i veckan i femton år, men det är klart att de senaste veckorna har det blivit mycket mer inför VM. Man måste verkligen tilltalas av individuella sporter och ha vinnarskalle för att bli riktigt bra. Det är en av världens snabbaste sporter, så man bör ha snabb reaktionsförmåga.
Han tränar och coachar sin snart 18-åriga dotter Victoria också i pingis och inte utan stolthet berättar han att hon tillhör den svenska eliten.
– Nu slår hon mig ibland och hon tillhör de tio bästa i Sverige i pingis.
Men återväxten inom förbundet är det annars lite si och så med. Pingis tycks inte tilltala riktigt lika många ungdomar som förr. Han berättar att klubben hyr träningslokaler i Olandshallen, på Fyrishov och Kronåsen. Men det sistnämnda stället ska rivas om något år. Det tror han blir ett jätteavbräck för pingisspelarna i Uppsala.
Men han jobbar ju också, inom handeln. De senaste två åren som butikschef på Swedol, en affär som säljer arbetskläder med mera.
Första jobbet hade han redan som 14-åring. Då fick han måla i sin pappas firma, just den som hans yngsta bror tagit över numera. Tillsammans med en kompis som hade en agentur för kampsportstillbehör startade han en sportaffär på Bangårdsgatan när han var i 20-årsåldern. Efter ett par år sålde de affären och Christer Wärngren började arbeta på hemelektronikföretaget Onoff. Han avancerade och kom att starta flera butiker i kedjan i Sverige. Flera gånger har han bytt jobb sedan dess och mestadels har han haft chefsbefattningar för olika butiker och rörelser. Till exempel på Kapp-Ahl där han har varit butikschef.
– Det var jag trots att jag inte är speciellt intresserad av kläder. Men det var intressant att få en insyn i den branschen också, hur stressigt de som jobbar med kläder i butiker har det.
När han har bytt jobb har han brytt sig mindre om det inneburit ett steg uppåt eller nedåt i karriären. Det viktigaste med jobb är att man mår bra när man är där, tycker han. Men han gillar att vara chef, att få bestämma själv vad han ska göra och han säger sig älska de utmaningar som nya områden och arbetsuppgifter innebär. Men han tycker det är mindre kul att han måste vara tuff ibland, vid nedläggelser av företag till exempel eller om någon i personalen inte fungerar av någon anledning.
– Jag är engagerad i människor och vill egentligen allas väl. Det verkligt roliga är att se människor utvecklas och då är det också kul att se när de kommer vidare i sina yrkeskarriärer. För mig är det ruskigt kul att tävla, både i försäljning och på pingismatcher. Ja, man kan säga att varje dag är som en pingismatch!
Christer Wärngren har också varit dansbandspianist och spelat med orkestrar som Carat. Numera både spelar och sjunger han på med privata tillställningar, som fester hemma till exempel.
Familjen Wärngren umgås en del med de grannar i byn som har barn i ungefär samma ålder. Det har faktiskt hänt att de åkt i husvagnskaravan på semester tillsammans.
– Det ser nog lite roligt ut när en hel liga på 25 personer drar in på campingen samtidigt.
Christer Wärngren berättar lite i förbifarten att han själv kan ses på reklambilder ”över hela Uppsala” för det fastighetsbolag som Swedol är hyresgäst hos.
– Nu blir jag kanske ännu mer retad för att vara linslus när jag är med i en födelsedagsintervju i UNT, skojar han.
(Christer Wärngren kom bland de 64 bästa av ca 700 spelare i Veteran-VM)