Pensionär med aptit på livet

Vid intervjuns början överräcker Ann-Marie Billing-Ottosson en lapp med kortfattade data om sig själv. Hon karaktäriserar sig själv som pessimist och jag undrar om det är så illa.
- Ja, jag tror alltid att det värsta skall hända. Det gör det också ibland. Men inte alltid, svarar hon glatt.

Ann-Marie Billing-Ottosson är född på Rossö, i norra Bohuslän, och växte upp i Svansele i Västerbotten. Pappan var folkskollärare, och familjen fick flytta ett par gånger. Efter åren i Västerbotten, där hon fortsatte till "högre folkskola", en sorts realskola utan examensrätt, kom hon till Sundsvall, och kunde tentera in på gymnasiet.
- Det gick bra, även om jag inte lärt mig Pythagoras sats, vilket matematikläraren nogsamt påpekade.

Vid uppropet bad hon därför att få komma till latinlinjen, trots att hon inte hade en aning om vad det innebar.
- Där ser man vad Pythagoras sats kan åstadkomma. Den bestämde hela min framtid!
Efter studenten 1949 kom hon till Uppsala, full av studieiver men utan bestämda framtidsplaner.
- Nu reser ju alla ungdomar jorden runt först, men det här var ju efter kriget och det fanns inga pengar till sådant, kommenterar hon.

Hon fick rum på gamla Arken, nykterhetsvännernas studenthem, där hon på morgnarna fick elda i kakelugnen, så att rummet var uppvärmt när hon kom hem efter föreläsningarna.
- På Arken hade vi egna fester, vilket gjorde att jag inte deltog i nationslivet. Senare har jag nog ångrat det, säger Ann-Marie Billing-Ottosson.

Hon läste nordiska språk, latin, grekiska och pedagogik innan hon gjorde en avstickare till Göteborg, där hon läste klassisk fornkunskap.
- Jag kom jag tillbaka för lic-studier i latin och fick därefter en lektorstjänst i Örebro. Det var ju inte så vanligt med kvinnliga latinlektorer då, så somliga undrade väl om jag skulle klara av det. Magnus och jag var särbo, och det var inte heller så vanligt på den tiden. Så jag bodde i Örebro 1964-93 med barnen medan Magnus hade tjänst här i Uppsala, berättar hon.

Under två år var hon ledig och läste litteraturhistoria här i staden, eftersom de klassiska språkens ställning ansågs vara hotad. Men nu gick det inte så illa, utan hon hade grupper i både latin och grekiska under hela sin lärartid. Mot slutet undervisade hon också i italienska, efter studier i både Uppsala och Italien.

Under semestrar och tjänstledigheter reste hon mycket, inte minst till Mellanöstern, där maken Magnus deltog i utgrävningar. Bland höjdpunkterna var ett besök i Petra i Jordanien, innan turisterna kommit och då beduiner fortfarande bodde där.
- Vi fick nattlogi i polisstationen i Wadi Musa.
Efter pension 1993 återvände Ann-Marie Billing-Ottosson och särbon blev sambo.
- Då började jag doktorera, om heliga Birgittas biktfar magister Mattias och hans kommentar till Uppenbarelseboken, disputerade våren 2003 och promoverades samtidigt med min son och min svärdotter.

Vid sidan av forskningen har hon undervisat i latin på Pensionärsuniversitetet.
- Men nu, efter 15 år, har jag tänkt sluta och gå i pension.
Sysslolös lär hon dock inte bli.
- Jag har arbetat en del med översättning, bland annat med en avhandling om nikotin från 1633 och nu håller jag på med att översätta magister Mattias kommentarer. Om det kommer att tryckas vet jag inte, men jag håller hjärnan i trim med det. Och namnsdagskrysset i UNT får vara min morgongymnastik, avrundar Ann-Marie Billing-Ottosson.

Pensionär med aptit på livet

Ann-Marie Billing Ottosson har undervisat i många år. Senast på Pensionärsuniversitetet. Men nu, vid 80 års ålder, ska hon pensionera sig på riktigt.