Bonddottern Catarina Deremar jagar inte själv. Jakten lämnar hon åt maken Lasse och familjehunden Tyson,som är gott sällskap vid harjakten. Hon koncentrerar sig på att jaga smaker och en god del av intervjutiden i lantköket i Yvre går åt till att prata mat.
Jubilaren är utbildad kock men är blygsam när det gäller att framhålla egna specialiteter.
Favoritgästkock i hemmet är för övrigt dotter Ida, som följt mammas yrkesval och nu är en god bit på väg i karriären bland de finare krogarna i Stockholm.
– Nu har hon nått en sådan nivå så att det är oerhört njutbart, säger mamma Catarina med förtjusning.
Skulle Ida vara alltför upptagen för att hinna hem och överraska, föreslår jubilaren en annan önskekock:
– Malin Söderström, henne skulle jag vilja laga mat och äta med.
Matnjutning söker hon även i återkommande resor med vännen Mia. Deras spaningar efter upplevelser vid bordet ska om almanackorna tillåter helst ske en gång om året och resorna styrs till något som har det lilla extra. Det måste inte betyda sjurätters experimentmenyer eller tokdyra krogar.
– Vi är ute efter kockarna och smakerna. Det är vad vi går igång på. Vi gillar att analysera och frågar ofta hur det är gjort. Det är ett enormt hantverk, mycket kunskap och många arbetstimmar som ligger bakom restaurangmat.
Göteborg finns på radarbilden för span på restauranger. Staden har tagit många kliv fram på krogsidan har vänduon noterat.
Närmast på tur står dock en resa till ett annat efterlängtat mål, där inte maten i första hand varit avgörande för valet. Maken och två vänner – inklusive Mat-Mia så klart – utgör sällskap på stundande födelsedagsresa till Sydafrika.
– Jag har velat åka dit sedan jag var 14 år. Det hänger med sedan jag engagerade mig i CUF. Då var det mycket ANC, säger hon och nämner Nelson Mandela som en förebild.
– Tänk att kunna bära något sådant som han gjort på gränsen till det omänskliga och sedan bli vald till president.
Resfebern stiger dessutom av föreställningen om Sydafrika som ett väldigt vackert land och av att de valt ett resepaket som omfattar både storstäder, safari, en tur till Robben Island där Mandela satt 18 av de 27 år han var fängslad, samt besök i vindistrikt. Och förstås förväntningarna om spännande matupplevelser.
När många matminnen och en god del smakdrömmar är avklarade finns lite tid över för tankar om politik, hembygd och om hur framtiden ser ut.
– Det vet inte jag. Det enda jag vet är att jag inte vill fortsätta vara oppositionskommunalråd. Nästa period vill jag vara majoritetspolitiker, så jag får möjlighet att prova vår politik och dessutom är jag väldigt intresserad av ledarskapet.
Att hon ändå fortsätter förklaras till stor del av en fast förankring i hembygden, där Ullfors IK och Ringvallen har en säker plats i hennes hjärta. Till byn där hon är född och uppvuxen återvände hon också ganska tidigt i vuxenlivet.
– Även om det inte var självklart att jag skulle landa här igen, säger hon och pekar mot föräldrahemmet tvärsöver gräsmattan, endast en kort bit från det egna huset som i sin tur var svärfars föräldrahem.
Människorna i lokalsamhället är både trygghet och energikälla.
– Drivkraften är de människor som bor och verkar i kommunen och att vilja ge dem ett samhälle med bra skolor och så vidare. För mig innebär det att engagera sig och ta ansvar, i den mån man kan göra det.
Fotnot: Malin Söderström var den första kvinnan att ta plats i svenska kocklandslaget. Just nu kock på Moderna museet i Stockholm.